1. Konst: Otäck installation

Ed Kienholz ”Five Car Stud” från 1969 som nu visas på Louisiana är ett av installationskonstens viktigaste verk. När andra popkonstnärer målade av reklamskyltar gick Kienholz i närkamp med den amerikanska mar(drömmen). Ett gäng vita män håller på att kastrera en svart man i ljuset från strålkastarna på deras typiska amerikanska bilar – otäckt, provokativt och oumbärligt.

2. Festival: ”Skankaloss”

Musikfestival som pågår 6-7 juli i Gagnef i Dalarna. Den må ha en aura av smärtsam storstadsängslighet över sig, men vilka andra festivaler vågar boka lika nyfiket och nytt till en fest där programmets mest kända namn Dungen får trängas med brittiska raphoppet Lady Leshurr, danska grimeprinsessan Linkoban, eller finska experimentelelektroniska KXP?

3. Opera: ”Den listiga lilla räven”

Leos Janaceks feministiska opera om den lilla rävens sexuella uppvaknande och insikt om den orättmätiga könsmaktsordningen i hönsgården. (Efter att ha manat hönsen till uppror mot tuppen äter hon upp dem). En paradroll för en frigjord, rödhårig och rökande sopran. En charmig opera med ekologiska förtecken och oefterhärmligt ljuv musik. Läckö slott håller stilen bland svenska sommaroperascener. Spelas 13 juli – 4 augusti.

4. Teater: Gotländsk varieté

Gotlands mysigaste spelplats vid sidan om Romateatern är Hablingbo creperie, där Kompani Giraff i år ger ”Ouroboros” i sitt cirkustält. Akrobatik, magikonster och hisnande jonglering till specialskriven musik. En explosiv och charmig sommarhit, som snart har premiär.

5. Bok: Wallenbergbiografier

Två tjocka böcker, Ingrid Carlbergs ”Det står ett rum här och väntar på dig” och Bengt Jangfeldts ”Raoul Wallenberg”, är som gjorda för långa regniga sommardagar och för den som inte kan upphöra att fascineras över myten och gåtan Raoul Wallenberg.

6. Bok: Hungerspelen

Suzanne Collins dystopiska framtidstrilogi Hungerspelen, en skrämmande historia om makt och uppror (nyligen film), gastkramar inte bara unga. Collins leker med antika förlagor, klassisk sci-fi och motbjudande samtidsfenomen, och det är djupt politisk och samtidigt med känslospråket hos en löpsedel. ”Hon såg sitt barn döda”.

En tegelsten att brottas länge med – vad känner vi igen?