I SVT-serien ”Transkriget” undersöks transvården. Syftet är att i tre avsnitt skildra konflikten mellan de två åsiktslägren i frågan – den som menar att transvården räddar liv och den andra som hävdar att den riskerar att förstöra liv.

Serien har mötts av stark kritik. Omdömen som ”konspiratorisk”, ”obalanserad” och ”skräckpropaganda” har använts för att beskriva programmen på debattsidor i dagspress.

– Jag skulle inte ens kalla det journalistik, jag skulle kalla det agendadrivande propagandajournalistik, säger Elina Pahnke, kulturjournalist på Aftonbladet, till SVT.

”Bortser fakta”

Ordval har även fått kritiker att reagera. Bland annat beskrivs diagnosen könsdysfori som en ”kultursjukdom” – utan att ifrågasättas.

– SVT använder vissa grepp i serien för att måla upp transpersoner som ett slags påfund som bara finns idag. Och man gör det genom att bortse från viktig fakta, säger Elina Pahnke.

Hon menar också att serien är ensidig, bland annat att man bara intervjuar personer som ångrar sin könsbekräftande kirurgi.

– Först i avsnitt tre kommer en motröst till den samstämmiga bilden som har presenterat transpersoner som ett slags hot, säger Elina Pahnke.

Serien har emellertid också fått uppskattning, SvD:s Paulina Neuding är positiv till att ”Transkriget” ger röst till de som kritiserar transvården.

”En öppen och evidensbaserad debatt försvåras av att människor är rädda för utfrysning eller rent av hot”, skriver hon i SvD.

”Viktig forskning”

SVT:s programchef Charlotta Friborg, försvarar dokumentären med att SVT många gånger rapporterat om hur människor får hjälp av transvården – men att fokuset i ”Transkriget” ligger på unga personer som upplever det motsatta:

– Det är viktigt att den forskningen kommer ut och debatteras, säger Charlotta Friborg till SVT Kulturnyheterna.

Hon understryker att SVT inte menar att könsdysfori är en ”kultursjukdom”, och tillbakavisar kritiken gällande obalans:

– Vi har lyft både kritiska röster mot den transvård som drivs och visat på hur den försvaras.