Jo, jag vet, sådana här runor brukar vara knökfulla med superlativ, men i det här fallet är varenda bokstav fullständigt sann.

Jag har alltid hållit honom som en favorit. Få hade som Michael Nyqvist förmågan att skildra det där spänningsfältet som uppstår mellan en tillkämpat lugn yta och ett turbulent inre.

LÄS MER: Skådespelarikonen sörjs av kollegorna

”Jobbade ofta med de små lätena”

Michael Nyqvist var en ledstjärna när det gäller det naturalistiska skådespelet. Han jobbade ofta med de där små lätena, hummandet, de halvt påbörjade, halvt avslutade meningarna. Ticksen! Ja, alla de där små sprickorna i fasaden där ångesten kunde pysa ut, och ljuset krypa in.

Det var just den förmågan som han nyttjade och finslipade så väl i Lars Norén-filmatiseringen ”Detaljer” från 2003. I en av många relationsnerviga scener möts hans Erik och Pernilla Augusts Ann på ett fik. De har om jag minns rätt varit skilda ett bra tag, men det kärvar ändå rätt rejält när de kommunicerar. Speciellt Erik ser obekväm ut. Han vill vara någon annanstans. Och jag kände igen mig så väl, i det där att vara i en situation men tänka på något helt annat. Flyktsodan som kokar.

Galopperande alienation, helt enkelt. Som ändå är så svår att skildra.

LÄS MER: Dog efter en tids lungcancer

Hade skrivit ett eget inre manus

När jag hade honom som gäst i min intervjuserie ”Närbild” i SvT frågade jag honom om den scenen, hur han gjorde för att se så förbannat alienerad ut, samtidigt som hans karaktär förde en på ytan belevad konversation.

Det visade sig att han – utan att regissören Kristian Petri kände till det – hade skrivit ett eget inre manus till just den scenen, ett eget dialogmanus som han spelade upp i hjärnan där han satt och skådespelade med Pernilla August.

Briljant!

Det visar hans ambitiösa ingång till jobbet, och – inte desto mindre viktigt – att han hade den kännedom om det mänskliga psyket som krävs för att bli en av de största.

Man kan säga mycket mer gott om aktören och personen Michael Nyqvist. Men det får räcka där.

Det här är så oerhört, fruktansvärt ledsamt.