Stöket på biblioteken har varit ett återkommande ämne i samhällsdebatten på senare år, med starka åsikter både om hur allvarlig situationen är och vad den beror på. Samtidigt har underlaget många gånger varit litet eller utgått från enskilda bibliotek.
Nu har fackförbundet DIK skickat en enkätundersökning till 4 761 medlemmar med biblioteksutbildning, för att få en klarare bild av situationen. Eftersom svarsfrekvensen är förhållandevis låg – 34 procent - är det svårt att dra generella slutsatser av resultatet. Men enligt DIK (Fackförbundet för kultur, kommunikation och reklam), är det den tredje undersökningen i rad som pekar på samma sak: Utvecklingen går åt fel håll.
I ”Samhället drar sig tillbaka – en rapport om arbetsmiljön på våra bibliotek” berättar 1 618 svenska bibliotekarier om en dyster utveckling på flera områden. Det största problemet enligt de svarande är social oro, som ökat från 73 procent 2017 till att förekomma på 81 procent av svenska bibliotek idag. Med social oro åsyftas bråk, onykterhet och aggressivitet mot personal eller besökare.
– Ingen ska behöva möta den typen av situationer på sin arbetsplats, säger Stina Hamberg, samhällschef på DIK.
– Bibliotekarier är inte utbildade för det här, de jobbar med läsfrämjande och informationssökning. Inte med att hantera berusade personer, psykiskt sjuka eller socialt utsatta personer.
Våldet ökar kraftigt
Majoriteten av de svarande beskriver stöket som ett problem ett par gånger per år, men de mest utsatta biblioteken rapporterar om händelser flera gånger i veckan (18 procent) eller dagligen (4 procent).
”Många vill ha specialbehandling – gratis toa, avskriva skulder, låna hur länge som helst – och blir aggressiva när de inte får som de vill”, berättar en av bibliotekarierna i undersökningen.
En av de mest dramatiska ökningarna enligt de svarande har skett inom våld och våldsamma incidenter. Idag säger 55 procent av folkbibliotekspersonalen och 42 procent av de svarande skolbibliotekarierna att det förekommit våldsamma situationer under de senaste två åren, en ökning på 13 respektive 18 procentenheter jämfört med 2017.
– Det kan vara mindre hotfulla situationer som att det slängs en bok på någon, men i de allra värsta fallen så är det fysiskt våld mot bibliotekarier eller besökare, faktisk misshandel, säger Stina Hamberg, samhällspolitisk chef på DIK.
Rapporten visar också på en tidigare okänd omfattning på droghandel på biblioteken, där 47 procent av de svarande folkbiblioteken uppger att droghandel ägt rum i lokalerna de senaste två åren.
En av sex kvinnor trakasseras
Problemen med social oro, hot och våld är störst på folkbibliotek i svenska förorter och i mindre städer, medan situationen i storstadscentrum, på landsbygden och på universiteten tycks vara bättre. 11 procent av de svarande bibliotekarierna har utsatts för hot de senaste två åren, och där märks en viss minskning jämfört med 2017.
Nytt för årets undersökning är statistik över sexuella trakasserier. Där framkommer att var sjätte kvinnlig bibliotekarie i undersökningen har utsatts för sexuella trakasserier eller övergrepp sedan 2017. Det kan röra sig om oönskade närmanden och kommentarer, men flera kvinnor berättar också om problem med män som porrsurfar eller onanerar öppet i lokalerna.
Orosmomenten till trots känner sig majoriteten av svenska bibliotekarier sig i regel inte hotade i tjänsten. 97 procent svarar att de oftast eller alltid känner sig trygga på jobbet. Däremot har var femte bibliotekarie övervägt att säga upp sig eller byta jobb sedan 2017.
Fackförbundet DIK:s undersökning är gjord i enkätform. 1618 fackanslutna bibliotekarier svarade, och svarsfrekvensen låg på 34 procent.
Om rapporten ”Samhället drar sig tillbaka”
Undersökningen är baserad på en enkätundersökning bland fackanslutna anställda inom biblioteksområdet våren 2019. Svaren är anonyma, och av 4761 tillfrågade svarade 1618 personer i undersökningen. 83 procent av de som svarat på enkäten är kvinnor, 16 procent är män och 1 procent definierar sig som annat.
DIK själva menar att den förhållandevis låga svarsfrekvensen delvis kan förklaras med att det har varit svårt att få deras medlemmar att svara på mer omfattande enkäter. På frågan om huruvida det går att dra några slutsatser från ett underlag på 34 procent, svarar Stina Hamberg, samhällspolitisk chef på DIK:
Det är många som svarat på enkäten, och de speglar biblioteksgruppen i stort väl när det gäller kön, åldersfördelning och vilken typ av bibliotek de arbetar på. Eftersom respondentgruppen och gruppen bibliotekarier i stort är så pass lika, bedömer vi att risken för snedvridning i resultatet är liten. Det finns också en bred spridning bland respondenterna när det gäller storlek på biblioteket och var det är placerat (centralt i storstad, förort till storstad, mindre stad med omnejd respektive landsbygd).