En av Lennart Hellsings mest välkända och älskade figur, Herr Gurka, har fått nytt liv för en ny generation av att upptäcka. Denna gång illustrerad av serietecknaren och illustratören Ellen Ekman som är skaparen av Lilla Berlin.

Men det var inte helt lätt att ta sig an uppdraget att teckna av en ikon, berättar hon.

– När jag fick frågan om att teckna herr Gurka sa jag ja med en gång, det kändes jättekul. Men folk blev väldigt nervösa för min skull, att jag skulle ta mig an en figur som så många har en sån stark relation till, säger Ellen Ekman:

– Jag har suttit i ateljén och slängt akvarellgurkor runt omkring mig, och skrikit i vredesmod för att jag inte tycker att de duger.

”Viktigt att förnya illustrationer”

Författarens dotter, Susanna Hellsing, är bilderboksredaktör och en del av Hellsing-sällskapet som bland annat stödjer spridningen av Lennart Hellsings författargärning. 

– Det är viktigt att förnya illustrationer, för varje tid har sitt bildspråk, säger hon.

Lennart Hellsing debuterade redan 1945 med barnboken Katten blåser i silverhorn. Under sin livstid skrev han över hundra barnböcker. Han var även poet, kritiker och stred för att höja barnboklitteraturens status, och var initiativtagare av Svenska barnboksinstitutet. Hans ramsor och texter har blivit tidlösa.

– Han når ett stadium som är förspråkligt, att man kan känna magin i språket fast man inte förstår orden. Musikaliteten, rytmen, rimmen och ramsorna som man kan uppleva före fem års ålder tror jag ger en vaccination av glädje som bär hela livet, säger Susanna Hellsing.

En kärlek till spektakel

Rulla rulla kula, hoppa på klack och sula, är förlagets största Hellsing-satsning och i den har 13 konstnärer fått välja en ramsa att illustrera. I Dinkeli Dunkeli Doja har Charlotte Ramel illustrerat alla texter.

Lennart Hellsing älskade fest och faiblesse, och brukade bjuda in till spektakulära fester i det stora huset som familjen bodde i.

– Han älskade att ordna stora fester. Han ställde sig i köket vid grytorna och bjöd in massor av folk, och spelade musik på hög volym. Vi dansade hela natten och nästa dag gick han ner i källaren och fortsatte att skriva, berättar Susanna Hellsing.

Men dagen han skulle ha fyllt hundra år, vet Susanna Hellsing att hennes pappa hade velat ta det lugnt med familjen i sommarhuset:

– Han hade varit glad och hedrad över all uppmärksamhet, men just på födelsedagen hade han velat vara på Fårö. Om han hade fått väja själv hade han velat sitta i en bekväm stol ute på ängen, titta på alla blommorna och se solen gå ner.