Schlagersäsongen är igång, och denna kväll riktas blickarna mot Göteborg. Men det är ett skakat Sverige som bänkar sig framför Melodifestivalen denna lördag. Masskjutningen i Örebro präglar, som sig bör, även ett av Sveriges mest tittade underhållningsprogram.
Därmed inleder programledarna Keyyo och Edvin Törnblom deltävling 2 med att uppmärksamma våldsdådet.
Men kändes tonen rätt? Var det lite abrupt? Eller precis tillräckligt? Svårt. SVT satsade på ett säkert kort med att redan i inledningen rikta tankarna åt offren för masskjutningen. En hantering som känns självklar och rätt.
Mellanmjölk
Musikaliskt tenderar den andra deltävlingen att vara en ljummen historia. Så även i år. Trots en lovande mix av dansband, pop, country och upptempo fanns det inget bidrag i startfältet som fullkomligt bländade en.
Här fanns dock flera med potential – Piteås egen cowboy Fredrik Lundman och Kaliffas energiska rytmer. Men varken rådande svenska countryvåg eller en solklar publikstartare blev lika med direkt till final.
Kaliffa får dock en andra chans i finalkvalet. Och bägge nämnda bidrag handlade om kvällens stora låttexttema: att tro på sig själv. Ett klassiskt schlagertema – som kan uppfattas lite löst. Men som vi vet numera är låttexter långt ifrån allt i schlagersammanhang. Ofta handlar det mer om show. Och ska man se på de bidrag som gick vidare – Klara Hammarström och Erik Segerstedt – så var det snarare showen och publikkontakten än just budskapet som gav dem en finalbiljett.
Kvällens kung
Det saknades helt enkelt en nerv i kvällens deltävling. Kanske har det att göra med det stora antalet deltävlingar, som gör att tävlingen onekligen blir lite urvattnad.
Kämpas gör det dock med manus, och under kvällen får de till några fullträffar. Som Edvin Törnbloms sång till den försvunna tittargruppen: hetero-män i åldern 35 till 55 år.
Så trots mellanmjölkiga bidrag lyckades ändå kvällens deltävling stundvis med att underhålla. Främst tack vare Edvin Törnbloms karisma – född att leda Melodifestivalen. Skönt att något denna vecka känns rätt, när så mycket annat känns fel.