Hennes doktorsavhandling “The street of associations” tar bland annat upp hur Norra Grängesbergsgatan en gång i tiden bestod av industrilokaler som tvingats stänga och senare togs över av migranter som startade nya verksamheter i de övergivna lokalerna.

– Det främsta skälet till att migranter sökte sig hit för att hitta nya lokaler och starta företag berodde på att hyrorna var billiga. Samma gäller konstnärerna. Det finns många ateljéer och studios här.

Upp- och nedgradering samtidigt

Laleh Forughanfar säger att den här typen av infrastruktur är viktig eftersom den växer fram ur vardagliga utbyten.

– De finns ett stort värde i det, vilket måste erkännas och bli bemött.

Samtidigt som Norra Grängesbergsgatan i folkmun kallas Malmös coolaste gata har den också varit tyngd av kriminalitet och svartklubbar.

– Den mörka bilden som det här stället har utmålats för att vara är å ena sidan ett sätt att få in mer polis och kontroll, å andra sidan öppnar det dörren till fortsatt utveckling.

– Det här är en vanlig diskurs i gentrifiering, det är en nedgradering och en uppgradering som sker samtidigt.

”Vems kultur räknas?”

Laleh Foroughanfar menar att viktiga värden riskerar att gå förlorade när gatan ska förändras, eftersom redan existerande kulturuttryck trycks undan när dörren för mer modern medelklasskultur öppnas. Många biltvättar fungerar exempelvis också som kök vid religiösa ceremonier.

– Vems kultur är det som räknas? Vad händer med alla som byggde upp den här gatan från noll?

Vilken roll kan stadsplanering spela för att minska kriminaliteten?

– Först och främst tror jag inte att stadsplanering har förmågan att tackla strukturella problem som arbetslöshet och rasifiering, eller gapet mellan rika och fattiga.

– Jag är inte emot utveckling, men vi måste lyssna till olika röster. Vi måste vara öppna för mångfald och skillnader.