Historierna rör allt från nedsättande och sexistiska kommentarer till rena övergrepp från lärare och professorer. En professor ska ha sagt till en konststudent att ”Du kan aldrig bli en riktig konstnär för du har ingen kuk”.
Ett annat vittnesmål handlar om en lärare som betett sig olämpligt på en studentfest:
”Det är välkomstfest för nya ettor på Konsthögskolan. Både lärare och studenter deltar. En manlig lärare försöker kyssa och dansa intimt med flera kvinnliga studenter. Själv märker jag plötsligt att någon ställer sig mycket nära bakom mig i baren. Det är trångt, så jag flyttar mig. Personen i fråga flyttar efter och precis när jag vänder mig om försöker denne någon slicka mig i örat. Det är han, läraren.”
”Ung och är väldigt sårbar”
Annica Karlsson Rixon, konstnär och tidigare professor vid Högskolan för fotografi, tror att en förändring är på gång inom konstutbildningarna men att det behövs göras mer då konststudenterna är extra utsatta.
– Man börjar ofta väldigt ung och är väldigt sårbar. Det är en väldigt svår bransch där vi måste slå oss fram på olika sätt, och det är klart då är man extra sårbar inför att bli smickrad av äldre och etablerade personer som kan leda till handlingar som man inte vill vara med om, säger Annica Karlsson Rixon och fortsätter:
– Många historier är från förberedande utbildningar, vilket är lite chockerande för mig, att det har kunnat ske.
Informella kontakter
Flera personer i #konstnärligfrihet vittnar också om informella kontakter mellan lärare elever på konstutbildningar, där man går på samma fester och sociala tillställningar. Annica Karlsson Rixon menar att det behövs mer information för personer som arbetar på konstutbildningar.
– Man måste förstå sin maktsituation och som lärare ta ansvar för den även i andra sociala sammanhang.
Hon har själv upplevt hur lärare som uppfört sig dåligt fått vara kvar utan repressalier. Och menar att det har funnits en konflikträdsla och en tystnadskultur inom konstutbildningsvärlden.
– Det verkar som att många inte har vågat berätta för ledningen på skolorna att det har hänt, för att de känner sig för utsatta. Och där måste det ske en förändring, att folk vågar komma ut med de här berättelserna.