Kulturtanten har varit omtalad de senaste dagarna. Dels i samband med Martina Montelius nya roman ”Oscar Levertins vänner”, dels då det presenterats en ny undersökning som visar att kvinnor över 50 bär upp det svenska kulturlivet ekonomiskt.

Men alla uppskattar inte att äldre kulturkonsumerande kvinnor går under samlingsnamnet ”kulturtant”.

Konstnären Marianne Lindberg De Geer är en av de som ogillar begreppet.

– Kallar du mig kulturtant så tänker jag att du är nedlåtande mot mig. Jag är en kulturperson, en människa som jobbar med kultur och konsumerar kultur. Jag tycker att ”tant” är avsexualiserande, man blir som en eunuck som tillhör något slags eget landskap.

”Sorligt att se det positivt”

Kulturnyheternas facebooksida har de senaste dagarna varit hem för många tittare som velat diskutera begreppet. Många har berättat om att de med stolthet kallar sig själva för kulturtanter, ett bevis för att man är en aktiv kulturkonsument.

Det ger Marianne Lindberg De Geer inte mycket för.

– Jag vet inte hur de har sett på sig själva förut, jag tycker det är lite sorgligt att man ser det som någonting positivt. Kanske har man dålig erfarenhet av att vara kvinna på andra ställen.

”Varför ska det vara ett dom?”

Men är det inte ett roligt och kärleksfullt samlingsnamn på kulturlivets största publik?

– Ni unga tycker det är kul, men vi äldre kvinnor kanske inte tycker det. Jag vill inte bli kallad fitta heller, även om jag har en positiv inställning till det begreppet.

Hur är det med kulturgubbar?

– Ja du hör ju själv. Om någon säger ”ja, jag ska gå på ett ställe där det finns väldigt många kulturgubbar” så känner man ju bara: snark!

Vad skulle du vilja kalla dem istället då?

– Vadå dom? Varför ska det vara ett ”dom”? Jag vill att alla ska komma och titta på kultur, det ska inte handla om någon nischad underhållning för pensionärstanter.