Mattias Nohrborgs replik nedan är ett svar på SF Bios vd Jan Bernhardssons text ”Illusioner om läget på svensk filmmarknad”, (SVT, Kulturnyheterna 22/10).
Jag har jobbat med distribution sen 1979, jag har ägt biografer och i dag arbetar jag även som producent av svenska filmer. Det jag beskriver som distributör i min Kulturkommentar (SVT, Kulturnyheterna 15/10), både för det egna bolaget TriArt Film och för andra bolag som arbetar med kvalitetsfilm är inget åsikt, det är ett faktum, en objektiv sanning. Nämligen att man inte kan överleva som distributör om man inte kan visa sina filmer på ett bra vis i existerande visningsfönster.
Bio är fortfarande en viktig kanal, som marknadsfönster och för att tjäna pengar, inte minst när DVD-marknaden håller på att falla samman och VoD-fönstret inte på allvar kompenserar fallet. Om distributörerna lägger ner sina verksamheter så kommer inte dessa kvalitetsfilmer till Sverige, vars publik i så fall går miste om hundratals prisbelönta och hyllade filmer från hela världen. Detta är ett demokratiproblem och något som gör mig mycket upprörd.
Min poäng, vilket framgår om du läser mitt debattinlägg lite noggrannare, är att jag inte klandrar SF Bio eller SF. Jag tycker inte det är ni som ska ta ansvaret för att bredd och mångfald i filmrepertoaren upprätthålls. Jag menar snarare, helt och fullt, att det är en kulturpolitisk fråga. Om man anser från statligt håll att filmer från andra språkområden än engelska och svenska, samt oberoende svenska filmer som är gjorda med konstnärliga ambitioner, ska finnas och visas, då är det deras ansvar att garantera dessa filmers liv. På samma sätt som man gör för teaterkonsten, musikkonsten och den målade konsten.
Jag hyser inga som helst illusioner om att SF Bio ska ta detta ansvar. Ni agerar nog bara precis som de flesta gör i företagsvärlden, även om det hade varit både generöst, trevligt och överensstämmande med dina ägares konst- och filmengagemang om några mindre biografer hade överlåtits…för att visa dessa utrotningshotade filmer på ett optimalt vis.
Formerna för hur staten ska agera kan diskuteras, men något måste göras nu. Jag uppmanar till aktiv kulturpolitik!
En av orsakerna till svårigheterna att få bra spelningar av kvalitetsfilmer på bio är att för få salonger finns och att man nästan alltid är hänvisad till en ägare, som i det här läget kontrollerar ca 85 procent av marknaden (det vill säga SF Bio och Svenska Bio). Detta är en monopolliknande situation, som bland annat medför att man aldrig som distributör kan förhandla, man tvingas acceptera de förslag man får när det gäller filmhyror, digitala avgifter (VPF), reklamkostnader med mera.
Jag vet att riskkapitalbolaget Ratos gick in och tog över 60 procent av SF Bio i våras. Jag vet att SF och SF Bio formellt sett är skilda bolag. Jag vet att Svenska Bio ägs till 49 procent av SF Bio. Detta förändrar dock ingenting av situationen för distributörerna och de kvalitetsfilmer man vill få visade. För var tycker du att jag ska visa mina filmer i Stockholm där ca 50-70 procent av intäkterna för en kvalitetsfilm finns, om jag inte får bra spelningar hos SF Bio och Svenska Bio? Fyra salonger på Zita och Rio täcker inte behovet!
Och att du påstår att det inte finns motiv och kopplingar mellan olika Bonnierägda bolag, där ett kontrollerar biografer och ett annat kontrollerar distribution och produktion, skulle ingen tro på. Vad var motivet när SF Bio la sitt bud på Sandrews biografkedja 2004, om man inte ville ha en mer lönsam biografkedja och spin-off-effekter i andra delar av sin vertikala struktur när det gäller visning, distribution och produktion?
Det som till en del skulle lösa denna situation och skapa visningar av kvalitetsfilmer och säkerställa distributörernas existens, är en etablering av fler kvalitetsbiografer i Stockholm och på de orter där SF Bio i dag är enda aktören.
För övrigt Janne, så är jag, vilket du också vet, en stark motståndare till illegal nedladdning, som jag betraktar som brottsligt, men den diskussionen kräver ett separat inlägg.
Och till sist, så äger inte Folkets Hus och Parker TriArt Film, de är en bra men mindre delägare, som mig veterligen har EN biografsalong i Stockholm. Vad är det ironiska i detta?
Mattias Nohrborg
Inköpschef på TriArt Film