Metoo-uppropet #Killtheking samlade personer aktiva inom hårdrocksscenen. En av initiativtagarna, Sofia Juvel, tycker att det är problem att män lyser med sin frånvaro i kampen.

– Folk är mer öppna med sina berättelser nu och det finns ett annat stöd kvinnor emellan. Däremot har det inte hänt mycket med snubbarnas attityder. När uppropet startade var det många killar som hakade på, men nu har det dött. Det är fortfarande mest tjejer som driver de här frågorna. Många är besvikna över det, säger hon.

– När vi startade uppropet var det ingen arbetsgivare som gick ut med en handlingsplan för hur de ska hantera sexuella trakasserier, däremot var det många som skrev under uppropet och hjälpte till att sprida det. Har man inte en handlingsplan tycker inte jag att man har gjort något.

”Alla skriker efter berättelser med kvinnor i fokus”

Skådespelaren Sofia Helin var en av initiativtagarna till skådespelarnas upprop #Tystnadtagning. Hon beskriver att förändringarna sedan uppropet är små – men att alla vill ha förändring, även om det går långsamt.

– Den stora skillnaden är att alla skriker efter berättelser med kvinnor i fokus, det känns som att det finns oändliga möjligheter för oss som vill skapa berättelser med och om tjejer.

– På årsdagen av #tystnadtagning hade både teater- och filmvärlden seminarier där man fokuserade på vad man ska göra praktiskt. Då har vi bjudits in och man har lyssnat på oss. Sedan har jag ännu inte sett stora förändringar. I vår bransch har det hänt så mycket, och det är fortfarande sårigt. Jag tror att alla skyndar långsamt, men alla vill förändring.

”Man har nöjt sig med broschyrerna”

En av initiativtagarna till dansarnas upprop, #Tystdansa, som vill vara anonym, beskriver att det var viktigt för dem att i uppropet lyfta att rasism och sexism går hand i hand, och de vill att institutionsvärlden erkänner detta.

– Arbetsvillkoren har inte förändrats för mig, jag befinner mig fortfarande i en skör position i förhållande till arbetsgivaren. Däremot ser jag inte mig själv som ett offer längre. Sexismen lever kvar, i blickar, saker som sägs, kroppar och attribut som används. Dansen existerar i en väldigt fördomsfull, omedveten och okritisk miljö, och det måste förändras.

– När jag blir anställd vid en institution får jag en broschyr om deras nolltolerans mot diskriminering och kränkningar av anställda. Jag ser inte att åtgärderna har landat utan man har nöjt sig med broschyrerna. De värsta grabbarna inom den frilansande dansvärlden har fått gå, andra har kanske blivit rädda. De åker utomlands och upprätthålls av andra ekonomiska system.

”Cirkus Cirkör har ett tydligt före och efter metoo”

Initiativtagaren till cirkusarbetarnas metoo-upprop, #Theshowisover, vill vara anonym. Hen beskriver att uppropet fick institutionerna att rannsaka sig själva – men att vissa bara har lagt locket på. 

– Jag vet att jag inte är ensam, det trodde jag förut. Det som är intressant med vårt upprop är att det var det enda som var internationellt, och många internationella cirkusarbetare blev influerade av metoo och tog med sig det hem.

– De stora institutionerna rannsakade verkligen sig själva. Cirkus Cirkör har ett tydligt före och efter metoo. De har två produktioner med en ensemble med bara kvinnor. Men jag vet ju också att andra institutioner har lagt locket på.

”Frilansarna faller mellan stolarna”

Ellinor Borggren står bakom metoo-uppropet #Närmusikentystnar som riktar sig till Sveriges musiker. Sedan metoo briserade har flera större bolag tagit sitt ansvar, men det är svårare att säga hur situationen ser ut för frilansande musiker.

– Jag känner mig mer trygg med att lyfta frågorna nu, men när man är ute och spelar är det däremot samma sak som innan. Jag blir bemött som att jag inte är kompetent nog. Jag måste först spela och bevisa att jag är det, säger hon.

– Flera musikbolag har tagit metoo på allvar, tagit fram policys och cheferna lyssnar. Det finns också en del festivaler som nu bokar 50/50, men de är rätt få. Det är svårt att säga hur frilansande musiker har det eftersom de inte har en fast punkt. De faller ofta mellan stolarna.

”Det finns en medvetenhet”

Enligt komikern Ami Pauli Hallberg, initiativtagare till komikernas upprop #Skrattetihalsen, har metoo bland annat lett till ett uttalat konsensus om att sexuella trakasserier är oacceptabelt.

– Det är inga större skillnader i arbetssituationen, men det finns en medvetenhet. Även om man inte sympatiserar med metoo har det lett till en uttalad konsensus. Positionerna har flyttats fram.

– Vi komiker är frilansare och har inget fackförbund som kan driva frågorna. Vi har motat bort en arrangör som hade begått övergrepp, men då var det upptill oss privatpersoner.

”Vi är inte tysta längre”

Frilansjournalisten Johanna Lindqvist startade tillsammans med sin syster Emma Lindqvist journalisternas upprop, #Deadline. Metoo inte får sluta som ett bortglömt policydokument i en bokhyllla, säger Johanna Lindqvist till Kulturnyheterna.

– Det som framkom med #deadline var att unga kvinnor med osäkra anställningar var dem som var mest utsatta, ofta av etablerade manliga profiler. Den maktstrukturen finns ju fortfarande kvar. Förändringen har kanske främst skett hos kvinnorna. Vi är inte tysta längre.

– Enkäter har skickats runt på vissa redaktioner i samband med metoo-uppropen. Det har pratats om frågan på informationsmöten där chefer påmint om att alla typer av övergrepp är oacceptabelt. Samordningsgruppen för metoo-uppropen lade fram sju förslag till Sveriges politiker i en debattartikel 2018, men jag ser väldigt lite förändring.

”Fokus för metoo är ju patriarkatets våld”

En av initiativtagarna till #Konstnärligfrihet , som vill vara anonym, säger till Kulturnyheterna att vissa verkar tycka att det fortfarande är mest synd om männen. Något som hen tycker är problematiskt.

– Man kan få pikar, och det kommer ofta motreaktioner som inte känns så sunda. När man pratar om sexuella övergrepp är det alltid någon som säger: ”inte alla män”. Och det stämmer delvis, men fokus för metoo är ju patriarkatets våld.

– Institutioner och skolor har infört nya policys som ser bra ut på papperet men om de förverkligas vet jag inte. Jag tycker tyvärr också att kvinnor misstänkliggörs, bland annat efter Uppdrag Gransknings dokumentär om metoo. Det finns en tanke om att det fortfarande är mest synd om männen.

”Inställningen till vad kvinnor kan är på väg att förändras”

Regissören Åsa Kalmér är en av dem som startade #Metoobackstage som samlade personer verksamma inom film- och tv-branschen. Hon tycker inte att det har hänt tillräckligt, särskilt inte när det kommer till vilka regissörer som får ekonomiska förutsättningar att göra film, säger hon.

– Som kvinna bemöts man ofta av en oro när man pitchar en idé, om en man pitchar tänker de istället: det blir en utmaning för honom! Men inställningen till vad kvinnor kan är på väg att förändras, och det har metoo bidragit till. Jag tror att de här hierarkierna sitter som berget men metoo gör att alla nu börjar rannsaka sig själva. Alla har möjlighet att göra ett val, att stötta eller lyfta fram en kvinna.

– Jag var uppe på Svenska Filminstitutet och gav dem ett dokument med konkreta diskussionspunkter som handlar om representation. Det är många kvinnor som inte längre söker stöd från Sfi för de får nej hela tiden. Vi är kvar länge i processen, men sedan väljs vi bort i slutskedet. Vi blir ett alibi, men vi får aldrig göra filmen.

Kulturnyheterna har kontaktat initiativtagare till samtliga upprop inom kultursektorn. Företrädarna för #Visjungerut har inte återkommit.