Museet är ett försök att dokumentera historien om prostitutionen i Amsterdam. Tanken är att visa mer än det man ser när man passerar fönstren på gatan där de prostituerade poserar.

Museet ska skildra allt från personerna som arbetar omkring prostitutionen men som inte syns – de som städar rummen, tvättar eller kommer med mat – till de prostituerade och hur de lever sina liv utanför arbetet.

Legaliserades

Mycket av museets fokus ligger kring 2000-talet, då prositution blev lagligt i Nederländerna. Sedan dess har staden arbetat med att utrota hallickar och människohandel.

– Poliser, vårdpersonal, skattemyndigheter och socialarbetare har ständig koll på vad som pågår på gatorna. Om en ny tjej visar sig i ett fönster måste hon direkt kunna visa att hon är tillräckligt gammal och har arbetstillstånd, säger Julanda van Doeveren, som arbetar med sociala frågor kring prostitutionen i Amsterdam till nyhetsbyrån AP.

Samtidigt har utnyttjandet av minderåriga prostituerade flyttat bort från gatorna till anonyma källarlokaler, rapporterar AP.

Citatvägg

Museet innehåller också vittnesmål från prostituerade. På en vägg i museets bakre delar finns citat som ”Det här är inget jobb för känsliga. Jag har blivit mycket hårdare” (Eva från Nederländerna) och ”Jag känner mig ensam för min mamma vet inte om det jag gör” (Carmen från Rumänien).

Carmen hör till den största gruppen av prostituerade i Amsterdam. Uppskattningsvis kommer 75 procent av kvinnorna som säljer sina kroppar i Red Light District från fattiga länder i Östeuropa.