Rammstein. Ett band lika kända för sin musik, som för sina eldsprutande och effektfulla shower. Nu biter den internationellt erkände musikproducenten och videoregissören Jonas Åkerlund på nytt tag i industrimetalbandet och gör konsertfilm av deras nästintill mytomspunna scenshower. Filmen Rammstein: Paris har svensk biopremiär ikväll. Men det är knappast första gången bandet och Åkerlund jobbar tillsammans. I nästan 15 år har de samarbetat med produktioner och musikvideos.
– De har alla ingredienser som jag behöver för att kunna göra mitt jobb, de har extremt mycket integritet och egen stil. De är vågade och vill göra nya och annorlunda grejer, säger Jonas Åkerlund till Kulturnyheterna. Enligt mig är de den perfekta kunden och en av få artister som jag tycker att det är kul att göra musikvideos med.
En inte helt lätt uppgift kan man tänka, inte minst nu: att översätta en i allra högsta grad levande konsertsituation till tvådimensionell bioduk eller tv-skräm. Det är mycket som står på spel.
– Att översätta det till film är inte alltid så lätt. Men jag försöker på så många sätt som möjligt fånga de detaljer och helheten som showen bjuder på. Men jag försöker också fånga en ny dimension som man inte ser live, att kunna gå in och se saker i närbild, slowmotion eller ur olika vinklar, berättar Jonas Åkerlund om filmen som spelades in under Rammsteins två spelningar i Paris 2012.
Vill skapa livestämning
Men det är inte heller första konsertfilmen som Jonas Åkerlund ligger bakom. Bland annat gjorde han 2012 filmen ”Live Kisses” som skildrade en av Paul McCartneys spelningar. En film som belönades med en Grammy för bästa musikfilm 2014. Går det att jämföra dessa två?
– Det går att jämföra på så sätt att uppdraget också den här gången är en stämning som är gjord för en livepublik. På så sätt är de liknande. Men de kan nog inte vara längre bort från varandra om man ser till typ av show och typ av artist, säger han.
– När vi filmade Paul McCartney hade vi en publik på 22 personer i en studio. Medan Rammstein är en stor arenashow. Men min inställning inför båda har varit densamma – att översätta den känsla man får när man sitter och ser en liveshow.
Kombinerad teater och hårdrockskonsert
Konsertfilmer är ju dock trots allt filmer av en konsert. Ofta med ett färdigt koncept, och färdig story utifrån bandet eller artistens preferenser. Kan du som filmskapare vara med och påverka den berättelsen på scenen?
– I vanliga fall kan jag det. Till exempel med Paul McCartney pratade vi mycket om vilken känsla det skulle vara på både liveframträdandet och filmen. Men med Rammstein har man mycket mindre att säga till om eftersom deras show har sådan extrem precision med alla effekter och pyroteknik, säger Jonas Åkerlund och fortsätter:
– När det gäller Rammstein har de redan ett dramaturgiskt tänk i showen som många andra inte har, med pyro, show, klädbyten och koreografi. Det är en blandning av både teater och hårdrockskonsert.
Kräver modiga artister
Jonas Åkerlund har ett gediget CV. Han har arbetat med många av världens största artister, Lady Gaga, Madonna och Beyoncé är bara några. Samtliga artister med säregna, visuella uttryck. Men samtidigt har han själv ett visuellt uttryck som skiner igenom, det syns när Jonas Åkerlund varit inblandad i en produktion.
– Jag tycker ofta att jag inte har någon egen stil. Men även om jag jobbar med olika artister har jag alltid samma inställning, det ska vara lyhört och jag försöker förstå vad jag ska göra för att sätta lite twist på det. Jag försöker få mina artister att ta ett kliv ur deras bekvämlighetszon och ta dem till en plats de inte varit på tidigare. Men det är inte alltid så lätt. Det är en diskussion och därför har jag fastnat för artister som är modiga och tycker att det är kul att göra videos, berättar han.
– Men om det är något jag försöker sätta mitt fingeravtryck på så är det klippningen och mitt sätt att berätta historier med klippning. Jag är väldigt klippdriven eftersom jag har en bakgrund inom det, och ser allting som en förberedelse inför själva klippningen.
”Älskar långa relationer”
Du har gjort så mycket att man skulle kunna tro att du tackar ja till allt, men vad är det du egentligen väljer och varför?
– Nu gör jag ju betydligt färre filmer än förut, men jag älskar långa relationer och om det är folk jag jobbat med tidigare brukar jag i regel tacka ja. Det är kul när man blir äldre att faktiskt ha en historia och påverka varandras historier. Jag har jobbat med Madonna i 20 år, och det börjar kännas skönt när man tittar tillbaka på vad man faktiskt gjort.
– Sen blir jag barnsligt glad varje gång någon skickar uppdrag till mig. Det som styr mina beslut är tiden och idéerna. Men får man förslag på en bra idé är det värt det.