Hultsfred, Arvika och Peace&Love – de senaste åren har många av de största och mest kända festivalerna gått i konkurs.

Men i flera fall har de återuppstått i ny regi och 2013 betalade fler svenskar för att gå på en musikfestival än någonsin.

Föreningslivet minskar, gager ökar

Många frågar sig nu vad det är som händer på den svenska musikscenen. Representanter från musiksverige enades på tisdagen om att det dels handlar om att föreningslivet i Sverige minskar. Dels att gagerna för de stora artisterna har blivit så höga att mindre aktörer inte kan ta kostnaderna.

Organisationen MOKS enar kulturföreningar från hela landet och har sett antalet föreningsmedlemmar sjunka från cirka 10 000 år 2009 till 3500 i dag.

– Det innebär att föreningarna får mindre bidrag per år eftersom man räknar per medlem, vilket förstås påverkar möjligheterna att ordna festivaler och arrangemang, säger Marcus Israelsson på MOKS.

”Tredubbla arrangörsstödet”

Samtidigt har gagerna för de stora artisterna skjutit i höjden när man konkurrerar med internationella jättar om att boka dem till festivaler och konserter.

Vilket gör att de stora konsertarrangörerna håller sig till säkra scener i stora städer för att garantera att publiken kommer.

Det är något som Calle Nathansson, vd på Folkets hus och parker, vill göra något åt.

– Kulturrådet borde tredubbla arrangörsstödet, säger han. Våra föreningar på landsbygden har inte pengarna att hänga med i budgivningen om stora artister. Men det behövs lokala arrangörer för om det inte finns får vi i förlängningen ett slags festivaler och konserter som den gången när FKP Scorpio skulle anordna Hultsfred utanför Stockholm.

Stöd för arrangörer efterlyses

Calle Nathansson är en av de som ligger bakom musikuppropet ”Ett musikliv för alla” som handlar om att stödja det fria musiklivet för att det ska nå fler.

Själv tror han att det skulle behövas något slags praktiskt stöd för lokala arrangörer.

– Någon som kan koordinera turnéer, men inte ett nytt Rikskonserter. Men någon som kan stödja arrangörerna, säger han.

Luger: ”Lätt att se oss som kommersiella”

På Luger som arrangerar både Way out west och Stockholm Music&Arts menar arrangören Ola Broquist att man ändå arrangerar många konserter utanför storstäderna.

– Hela landet är viktigt för oss och vi jobbar med både kommersiella och ideella aktörer, också på landsbygden. Det kanske är lätt att se oss som en strikt kommerisell aktör, men det är vi inte. Ungefär åttiofem procent av det vi gör är verksamhet som inte drar in pengar, säger han.

Men även om publiken fortsätter att komma till musikfestivalerna i Sverige har föreningslivet det tufft.

Föreningen ”en arena för demokrati”

Och det finns risker med att föreningslivet minskar, det anser Johan Groth, förbundssekreterare på Sveriges största ungdomsförbund Sverok som samlar 110 000 ungdomar.

– Det börjar bli oklart för många vad som är fördelen med en förening – att det är en arena för demokratisk utveckling, säger han.

För i dag kan det vara lättare att ansöka om stöd som individ än som förening, det är både MOKS och Sveroks erfarenhet. Samtidigt måste en förening betala moms, något som företag slipper, vilket gör föreningsformen opraktisk på ett annat sätt.

Gamla regler hinder

Även om just Sverok har ett stort inflöde av små nya föreningar finns det många hinder för att föreningslivet ska växa i Sverige, säger Johan Groth.

– I dag möter unga ofta motstånd från kommuner om de till exempel vill arrangera ett lan för datorspel. Det kan handla om att kommunen inte förstår vad för slags förening man vill skapa, eller att man har synpunkter på vad man kommer göra i föreningen som gör att man inte får stöd, säger han.