Det har gått 10 år sen Little Jinder debuterade med elektronisk dansmusik på brittiska. 

Tio år sedan resan till radions och Spotifys spolformade spellistor och trevlighetsteven påbörjades. Utan att hon för den skull tvingats betala med mediavalutans sedvanliga söt- och snällhet.  

Minns mitt första möte med forna musikstudentens verk i smått madonniga, andra singeln ”Youthblood” varmt. 

Redan i refrängen där och då (2009) kunde en höra den skörhet, balansgång och ljusröstade kraft som blivit ett signum i många av hennes framgångar därefter. 

”Hejdå” är hennes tredje fullängdare på svenska (och engelska, hon blandspråkar) och är ett steg både bakåt och framåt. 

Kvar finns de sötsura zetterlundska melodierna som på First Aid Kit-sammarbetet ”Goldwing”, men det som på allvar höjer volymen är en fet portion klubbighet. 

Producenten Markus Jägerstedt (Robyn bl a) som fått vara med på varenda spår har tillsammans med stjärnan själv skapat en både nutida och ibland smajlande nittitalsnostalgisk tripp runt den elektronika där hennes artisteri en gång kläcktes. 

Det mörka och basiga som följer med när Jägerstedt är på sitt bästa William Orbit-humör (hör ”Mardröm” och ”Deep City”) råkar sedan passa väldigt väl till tanken med titelvalet ”Hejdå”. 

Det vilda tjugenånting-livet – det som Jinder gjort till konst – ska vara över nu, utom i sinnet där det för evigt skall blomma som en motkraft mot tråkighet och stillastående, mot ”alla zombies som inte verkar tro att vi ska dö” (för att sno en rad ur avslutande euforin ”Legalize living”) 

Exakt där någonstans blir det bästa hon gjort mer till ”hej” än ”hejdå”.