Redan 1894 kom vad man brukar kalla den första musikvideon. Amerikanerna Edward B. Marks och Joseph W. Stern anställde elektrikern George Thomas för att hjälpa dem marknadsföra deras låt The little lost child.
Med hjälp av ett skioptikon projekterade han bilder på en duk samtidigt som låten spelades live. The little lost child blev en enorm hit och såldes i över två miljoner pappersark. Huruvida de projekterade bilderna bidrog till succén lämnar vi osagt.
Ljudfilmens frammarsch
Under 1920- och 30-talet genomgick filmbranschen en massiv förändring när ljudfilmen började etableras. Filmen Jazzsångaren från 1927 anses vara den första långfilmen att synkronisera ljud med bild och man kunde på så sätt för första gången se och lyssna på ett musikframträdande som inte var live.
Filmen var banbrytande vid sin tid, men i dag är det svårt att se förbi skådespelaren Al Jolson problematiska användande av blackfacesminkning.
1930 kom en serie kortfilmer som kallades Spooney melodies. Filmerna klippte mellan en artists liveframträdande och andra miljöbilder och påminner i mångt och mycket om den moderna musikvideon. Dessa kortfilmer var ett populärt inslag på biografer innan långfilmen startade.
Början på den moderna musikvideon
För att slippa uppträda i direktsänd TV undersökte Beatles andra sätt de kunde marknadsföra sin musik på. Den 23 november 1965 kom bandet att spela in tio klipp där de stod i en studio och mimade, som de senare skickade till tv-bolagen. Bland annat hiten We can work it out som anses vara världens första musikvideo att sändas i TV.
Året efter utforskade regissören Michael Lindsay-Hogg nya möjligheter när han regisserade ett marknadsföringsklipp till bandets nya singel Paperback writer. Visserligen stod bandet fortfarande ganska styltigt och mimade bakom sina instrument, men Goldman klippte också in några bilder på bandet i andra situationer och lekte med olika bildsnitt.
1967 började den svenska regissören Peter Goldman att experimentera rejält med formatet när han gjorde videos till Beatles Penny Lane och Strawberry fields forever. Han använde sig bland annat av slowmotion och baklängesfilmning, och lade på färgfilter i postproduktionen. Trots att dessa tekniker hade använts i årtionden inom traditionellt filmskapande, var det helt nytt för musikvideon.
Goldmans filmer blev en ögonöppnare för branschen och snabbt började några av världens största band hoppa på den experimentella videotrenden. Pink Floyd och Rolling Stones anses vara några av pionjärerna.
Musiktelevisionens födelse
1981 lanserades alla tonåringars favoritkanal MTV. Den första musikvideon som sändes på kanalen var passande nog The Buggles Video killed the radiostar. MTV:s lansering blev början på musikvideons storhetstid. Kanalen blev ett viktigt medium för musiker att synas i och filmerna blev allt mer påkostade. Det var inte helt ovanligt att vissa musikvideor hade en högre budget än många långfilmer.
1983 släpptes ikoniska musikvideon till låten Thriller. Popstjärnan Michael Jackson samarbetade med regissören John Landis och tillsammans skapade de en nästan 14 minuter lång skräckfilmshomage.
Nytt hem på internet
Musikvideon levde starkt på MTV fram till tidigt 2000-tal när kanalen sakta började prioritera andra tv-program. Istället blev Youtube som lanserades 2005 det nya hemmet för musikvideon att växa i. Nu kunde vem som helst ladda upp sin musik och på så sätt nå ut till världen.
Med Youtube kom också den påkostade musikvideon att få ytterligare uppsving och spridning. Den sydkoreanska rapparen Psy släppte i juli 2012 singeln Gangnam style som snabbt fick en miljardpublik och fem år toppade listan över videoplattformens mest sedda klipp under fem år.
Även den politiska musikvideon, som tv-bolag tidigare kanske ratat, fick via Youtube en hemvist. Ett exempel är den symboliskt tunga musikvideon till M.I.A:s låt Born free, regisserad av grekiska Romain Gvaras. I videon åker en polispatrull åker runt en stad och fångar in rödhåriga personer som de sedan avrättar.
I dag är behovet av musikvideon som marknadsföringskanal möjligen mindre än förr, inte minst med strömningsplattformarnas intåg på marknaden. Samtidigt dyker det fortfarande upp videor som kraftigt skakar om kulturvärlden, och exempel som Childish Gambinos This is America och Beyonces Formation är beviset på hur respekterat formatet fortfarande är som konstform.