Scenkonstfestivalen Lessingtage 2021/ Stories from Europe är ett dubbelverkande upplevelsepiller, som möjligen kan stilla din mest akuta längtan efter att sätta dig i teaterfåtöljen alternativt på första bästa tåg till kontinenten.
Att gå på teater hemma i soffan är visserligen bekvämt, men det är inte på något sätt synonymt med att ”gå på teater”. Visserligen slipper du kvinnan i bänkraden framför som skymmer sikten med sin gigantiska frisyr, den ditsläpade ynglingen bredvid som inte kan sluta glo i sin mobiltelefon och farbrorn bakom som får torrhosta i de mest känsliga scenerna, men du förlorar också minglet i foajén, atmosfären i salongen, förväntan innan ridån går upp…
Vinsten är att du får se internationell scenkonst som inte är lättillgänglig för alla. Du får höra tyska, spanska, italienska, ungerska, holländska och ryska. Du får träffa furst Mysjkin och Nora Helmer, du får se folk svettas, skrika, älska, hata, gråta och försonas. Kort sagt får du möta dig själv och alla de känslor du rymmer men kanske inte alltid släpper fram.
Det är inte perfekt, men det är så bra det kan bli just nu.
Guldkornen i scenkonstfestivalen kan du läsa om här nedan.
Anna Hedelius guldkorn
Idioten på Dramaten och på Theatre of Nations i Moskva
Mattias Andersson satte upp Dostojevskijs Idioten på Dramaten 2015 med en skälvande David Dencik i huvudrollen som furst Mysjkin. Det blir kul att återse denna och jämföra med ryske stjärnregissören Maxim Didenkos suggestiva och visuellt explosiva clownversion av samma berättelse.
Antigone in Molenbeek och Tiresias på Toneelhuis, Antwerpen
Musik och visuell teknologi präglar denna dubbelföreställning. Här har Antigone från Sofokles drama blivit en juridikstudent vars bror har anslutit sig till ISIS. Även profeten Tiresias sätts i nutida kontext. Allt till tonerna av Sjostakovitj stråkkvartett nr 15.
Alla har rätt, Teatro Stabile Torino, Turin
Vill du höra ett smattrande italienskt gräl med gestik och smattrande konsonanter räcker det med att se inledningsscenen till thrillerkomedin Alla har rätt (Cosi è) av Luigi Pirandello, en iscensättning som också bjuder sin beskärda del dubbelknäppta kostymer och höga dubbeldörrar i det övre medelklasshem där den utspelar sig.
Folkets fiende på Düsseldorfer Schauspielhaus samt Nora – jul hos Helmers på Katona József Theatre, Budapest
”Vår” skandinaviske Ibsen i europeisk språkdräkt. Av Ett dockhem har det blivit ett kammarspel på ungerska med julgran på scenen. Volker Lösch och Lothar Kittstein har skrivit om miljöklassikern Folkets fiende för dagens scen, inspirerad av unga miljöaktivister i Düsseldorf.
UNA (One women) på Theatre Lliure, Barcelona
Spansk dramatik (förutom Lorca) ses inte så ofta på svensk scen. I denna ömsinta föreställning står 1970- och 1980-talets stora softporrskådespelare Eva Lyberten själv på scenen och berättar stillsamt sin historia till Mireia Tejeros saxofon och svartvita filmprojektioner.