När Kulturnyheterna möter konstnärsduon är det dagen innan vernissage: Liftarna går upp och ned i utställningsrummet. Men mycket är också på plats, inte minst i det träskliknande rum där besökaren får hålla ben och armar i styr.

I över tio års tid har de leranimerade stop-motion-filmerna varit Nathalie Djurbergs signum. Med fabelns form och en blandning av svärta och komik har hon utforskat nedtryckt skam och rädsla.

– Sånt man undviker att prata om kan ligga nere i en och ruttna. Det behöver komma upp, så jag och Hans pratar mycket om ”the truth will set you free” men det handlar om ens egen sanning, att inte dölja någonting, säger Natalie Djurberg.

Hyllning till det jobbiga och tunga

Den nya utställningen innehåller videoverk och rumsliga installationer, som en resa i en inre världs vindlingar av feberdrömmar, av lust och äckel, eller som konstnärsduon själva formulerar det: ”Ett egos försök att hitta ut ur sig själv”.

– Alltså som en mental resa där man fastnar i sin egen idévärld och tankemönster och faktiskt glömmer bort att det finns någonting utanför tanken, säger Nathalie Djurberg.

– Jag kom på: en annan kortare titel hade kunnat vara ”This is a celebration”. Det är ju också en hyllning till allt det här jobbiga, tunga, svåra, mänskliga liksom, säger Hans Berg.

Djurberg: Konst är en frizon

Den knådade leran och Hans Bergs medgestaltande musik gör utställningen påtaglig taktil. Och med mörka teman som en manifestation av konstens frizon.

– Jag vill egentligen inte provocera. Jag är jättekonflikträdd och extremt rädd för vad andra ska tycka, säger Natalie Djurberg. 

Och så gör du den här konsten?

– Kanske just därför. Konst är en frizon. En av de få platserna i vårt samhälle där man faktiskt får tala om allting.