Det är svårt att sammanfatta. Den kanadensiska komikern Nathan Fielder spelar den kanadensiska komikern Nathan Fielder som med gränslös HBO-budget och en fullständigt sinnesrubbad fantasi bygger verklighetstrogna miljöer i vilka han och andra med hjälp av inhyrda skådespelare kan öva på sociala situationer innan de inträffar i verkligheten.
Jag hade aldrig sett något som liknar första säsongen av ”The Rehearsal”. Känslan efteråt var lika delar obehag och upprymdhet.
”Nathan Fielder deserves both jail time and an Emmy”, skrev någon efter att en barnskådespelare fattat känslor för den till synes oberörda komikern som spelade barnets far i ett av hans monstruösa experiment.
Är det en dokumentär? Eller fiktion? En stor del av spänningen består i att just den frågan hålls levande. Fielder är en före detta trollkarl, och har en djup verktygslåda i form av avledning och manipulation.
Men det är en tunn gräns mellan trolleri och trollning. Många gånger drabbas jag av den kusliga känslan att skämtet kanske är på min bekostnad? Har jag manipulerats att koda serien som någon slags mästerverk när den i själva verket är en cynisk drift med sådana som jag?
I den andra säsongen handlar det, åtminstone på ytan, om flygsäkerhet. Fielder har fått för sig att en stor del flygolyckor skulle kunna undvikas om piloterna blir bättre på att kommunicera.
Men ungefär två tredjedelar in börjar serien istället handla om honom själv: enstöringen som lever i en bubbla, oförmögen att begripa sociala situationer, besatt av att öva för att kunna kontrollera varje social utgång.
Säsong två är på samma gång mer vansinnig och mindre sadistisk än den första. Resan tar oss bokstavligen till nya höjder. Men den når inte föregångarens tappa-hakan-nivå, även om det sista timslånga avsnittet är så nervpirrande att jag måste stå upp och titta.
Om det finns några genuina lärdomar om den mänskliga naturen här så går de över mitt huvud. Fielder är som bäst när han bygger sina fantasifulla experiment och som svagast när han blir för upptagen av utforskandet av vad som framstår som ett fiktivt jag.
Men hans verk är onekligen det mest tankeväckande och unika som finns att strömma.