Jag blir inte klok på den här serien. Det är som att den vill vara bra men hela tiden lägger krokben för sig själv.

”Your Friends & Neighbors” skulle kunna beskrivas som”Big Little Lies” möter ”Breaking Bad” – åtminstone är det ambitionen.

Jon Hamm spelar Andrew Cooper – en hedgefondmäklare som får sparken. Men eftersom han måste betala underhåll till sin dyra exfru och allmänt hålla masken börjar han göra inbrott i det förmögna villaområdet.

Först och främst tycker jag att vi gemensamt lyfter på hatten för serieskaparen Jonathan Tropper för att han tvingar på Jon Hamm en mörk kostym och ger honom ett whiskeyglas att stirra på. Det tror jag inte vi har sett sen ”Mad Men”. Det är så här vi förtjänar att se karln, som slösat de senaste tio åren på olika komiska roller han ärligt talat inte passar för.

Jag tänker på 90-talsdramat ”American Beauty” när jag ser ”Your Friends & Neighbors” – den medelålders mannen som gör lustfyllt uppror mot villaförortens ennui. Också här finns berättarrösten och den svarta humorn. Men ”Your Friends & Neighbors” håller inte samma raka kurs.

Den börjar faktiskt riktigt bra, så länge den håller fokus på Cooper och hans första trevande steg som kriminell – en saga vi sett många gånger, i serier som ”Weeds”, ”Breaking Bad” eller svenska ”Barracuda Queens”.

Och Jon Hamm äger tryggt varje scen, precis som gamle Don Draper ägde varje pitchmöte i ”Mad Men”.

Det är scenerna han inte är med i som bekymrar mig.

För sen vandrar berättelsen iväg och i de sista avsnitten måste vi lära oss om Coopers systers ex och poliserna som utreder brotten, och polisernas släktingar och hemmaliv. Det blir för ofokuserat och man tappar den fina grundtanken i berättelsen, som jag tror handlar om familj och förlåtelse.

Serien är redan före premiären förnyad för en säsong två, vilket betyder att Apple TV+ tror mycket på den. Jag hoppas säsong två blir den ganska bra serie som det här faktiskt skulle kunna vara.

Fler tv-recensioner hittar du här.