Den här boken påstår inget nytt, men den påstår något gammalt på ett bra sätt. Nina Björk siktar i “Om man älskar frihet” in sig på en av de centrala vänster-högerskiljande frågorna – det välkända, men ändå förvirrande, förhållandet att liberal frihet och vänsterns frihet inte är samma sak.

Enkelt uttryckt: liberal frihet är frihet från förtryck, vänsterns frihet är frihet till möjligheter. 

Liberal frihet tolererar både olikhet och ojämlikhet utan att besväras. Vänsterns frihet syftar till att utplåna – eller mera sossigt utjämna – ojämlikheten. 

Därmed är det inte heller en bok som skildrar en brottning med värderingarna, det där är rätt klart från början: Nina Björk är vänster och bråkar med liberaler/borgare/högern. Och hon tycker förstås att vänsterns frihet är den bästa sorten. 

Värdet i denna bok är istället just att den går igenom argumenten kring de två, politiskt konkurrerande frihetsbegreppen. 

Nina Björk skriver på ett lite gammaldags sätt. Strosar längs den politiska tankens landsväg och fyrar av spirituella argument på det som stör henne. Demonstrerar resonemang med fiktiva dialoger – här finns till och med en besökare från Mars som förutsättningslöst försöker begripa sig på vårt samhälle. 

En del som väcker Nina Björks bestörtning är lite väl bekanta sanningar: som att den globaliserade kapitalismen sätter besvärande begränsningar för demokratins räckvidd. Visst är det så, men inte är det liberalismens fel?  

Hon iscensätter fiktiva pennfäktningar med utvalda liberala fiender, med fritt valda citat ur motståndarnas böcker och artiklar – fäktningar som Nina Björk själv förstås vinner överlägset eftersom det är hon som regisserar det hela. Men det är ok, målet är ju inte att ge en rättvis bild av skribenter som Per Svensson, Karin Olsson och Urban Bäckström, utan att formulera vänsterargumenten kring friheten på ett klart och tillgängligt sätt. 

När liberalerna låter friheten göra halt vid avsaknaden av uttryckliga hinder gör de sig onekligen blinda för en hel del - som till exempel att fattigdom är en extremt frihetsbegränsande omständighet. 

När det gäller vänsterns blinda fläckar har Nina Björk naturligt nog inte så mycket att säga, men även om hon inte beskriver dem tycker jag nog att hon tydligt nog uppvisar två av dem. 

Dels tendensen hos vänstern att uppfatta beskrivningar som normativa – vänstern säger “Ska det vara så här?”, liberalen säger “Det är så det är”. Och dels, nära besläktat, antagandet att eftersom samhället är skapat av människan, kan människan också ändra det. Eller mer precist: antagandet att vi borde kunna ändra det mer obehindrat än vad som visat sig vara fallet.