Det har rört på sig i Festivalsverige de senaste åren. När jättar som Peace and Love och den äldre Hultsfredsfestivalen vacklat och gått omkull har nya breda festivaler som Bråvalla och Stockholm Music and Arts tillkommit.

Men det finns alternativ till giganterna. Sommaren är full av mer nischade och ofta mer långlivade festivaler – ska man tro experterna pågår en strukturomvandling i branschen.

– Tiden då man åkte iväg på chans och stod och frös till Hästpojken med en flottig langos i handen är förbi. Bara nu i helgen går 155 000 personer på tre olika festivaler där ingenting lämnas åt slumpen – på Kent-fest, hårdrockfestivalen Sthlm Fields och Housefesten Summerburst vet man vad man får, säger SVT:s musikkritiker Per Sinding-Larsen.

Mindre festivaler fördjupar utbudet

När festivalpubliken efterfrågar festivaler som mer specifikt tillgodoser smak och stil finns det också gott om plats för de mindre specialfestivalerna, arrangerade av eldsjälar. Här kan smala bokningar göras för en insatt och hängiven publik.

Reggea på Öland Roots, elektronisk musik på Norbergfestivalen, världsmusik på Urkult eller smalare pop på Skankaloss i Gagnef är festivaler som alla startats upp, och fortfarande drivs, som ideella föreningar. Överlevnadsreceptet verkar vara att inte växa sig för stora.

– Festivalerna som startats upp av privata musikfantaster har ofta en familjär prägel som är viktig att behålla. En växande ekonomi med sponsorer och utomstående aktörer ställer helt andra krav på arrangörerna. Då måste man ha kompetensen att sköta ett företag – det blir ett vägval, säger Petra Markgren Wangler, musikjournalist på SVT.

”Vi märker inte av konkurrensen”

En festival med tydlig nisch är folk- och världsmusikfestivalen Urkult utanför Sollefteå. Festivalen startades 1995 som en liten musikfest av några inflyttade gröna vågare, och är i dag en av landets största i genren.

Festivalarrangören Malin Spjuth upplever att festivalen tjänar på att ha en egen inriktning – man står utanför övriga festivalers jakt på besökare.

– Vi märker inte av konkurrensen om besökare nämnvärt eftersom vi är ganska ensamma i vårt slag. Folk kommer hit för att de gillar vår musik, men också mycket för naturupplevelsen och människorna. Därför finns det heller inga planer på att bredda oss genremässigt, vi tycker att vi är breda men inom vårt fack.

Vill inte växa

För några år sedan växte Urkults popularitet ordentligt, medier letade sig dit och besökarna strömmade till. Men i stället för att storsatsa och bygga ut valde arrangörerna att dra i handbromsen

– Vi bestämde oss för att inte expandera mer. Det får inte bli för stort, då försvinner själva själen i Urkult. Det ska finnas en småskalighet och vara fokus på musiken. Dessutom har vi valt att fortsätta vara en ideell förening och tar därför inte ut någon vinst, allting går tillbaka in i festivalen. Det gör att vi vet att de biljettintäkter vi får in är de pengar vi har att röra oss med.

Behöver inte handla om genre

Men att nischa sig som festival behöver inte betyda att man håller sig inom en och samma musikgenre. Den mindre Skurupsfestivalen i Skåne, som hålls i helgen, har valt en annan väg – man lanserar sig som ”Sveriges mest jämställda festival”

Emelie Höglund är projektledare för Skurupsfestivalen och berättar om hur idén väcktes om en ideologisk festival med jämn könsfördelning mellan bokningarna.

– Från festivalernas håll sägs det ofta att man strävar efter ha jämställda bokningar men att det är svårt att hitta kvinnor som spelar. Vi är engagerade i jämställdhetsfrågor och ville visa att det inte är så svårt, bara man tänker till och anstränger sig.

Har det varit svårt att boka lika?

– Nej det tycker jag inte. Det handlar som sagt om att öppna ögonen och gå ur sin safety zone. Majoriteten musiker är män men det är klart att det går.

”Folk uppskattar vår inrikting”

Skurupsfestivalen är en festival modell mindre, efter att man sjösatte jämställdhetsinriktingen förra året hade man 800 besökare, något man siktar på att slå i år.

– Vi fick väldigt mycket positiv respons från publiken förra året. Jag upplever att det finns en önskan om att de här fågorna ska lyftas upp. Sen måste man ju ha bra band också, men det har vi. Det känns som att vi har en inrikting som folk verkligen uppskattar – man önskar att fler kunde ta efter.

Och ska man tro Per Sinding-Larsen lär vi få se fler musikaliska och ideologiska specialfestivaler – på gott och ont.

– Jag tror absolut att det nischade är framtiden, särskilt stadsfestivalerna. Någonstans kan jag tycka att det är lite synd. Själva urtanken med festival är ju att du ska kunna få upplevelser du inte hade räknat med. Men det talar sitt tydliga språk – folk är trötta på dåliga band, camping och lera.