Vi träffar Abdulrazak Gurnah i hemmet i Canterbury, i England. Han har bott i den här trakten ända sedan han lämnade Zanzibar 1967. Erfarenheterna från de första åren som flykting och immigrant har han berättat om i flera romaner, bland annat i Pilgrims Way. 

– Rasismen var mer öppen på 60-talet. Stämningen var direkt fientlig mot sådana som såg ut som jag. Rasismen finns kvar idag också, men vi har lärt oss hantera den, säger Abdulrazak Gurnah till SVT:s Marie Nyreröd.

– Jag började skriva för att jag längtade hem. I början skrev jag bara korta stycken, men när jag var drygt tjugo hade jag ett färdigt manus. Sedan tog det över tio år innan jag fick det utgivet.

Skrivit böcker om flykt och främlingskap

Fram till sin pension för ett par år sedan, arbetade Abdulrazak Gurnah på universitetet i Canterbury och undervisade i postkolonial litteratur. Författandet har han skött på fritiden. Det har blivit tio romaner kring teman som flykt, främlingskap och längtan. 

När engelsmännen lämnat Zanzibar 1964, utbröt revolution. Sultanen störtades, afrikaner ställdes mot araber, och tusentals zanzibarmedborgare med arabiskt ursprung mördades. Abdulrazak Gurnahs pappa var affärsman från Jemen, och en av Zanzibars största markägare. Familjens egendom exproprierades, och barnen kunde inte studera som planerat. Abdulrazak och hans bror bestämde sig därför för att fly till England.

– Mina böcker handlar inte om vad jag har varit med om. Att människor flyr från söder till norr är ett faktum sedan flera decennier och berör miljontals människor. Det här försöker jag förstå och skriva om.

Han menar att människor i väst lätt verkar glömma att strömmen av människor under tidigare århundraden gått i motsatt riktning. Att européer har sökt sig till och gjort anspråk på andra delar av världen.

– Människor som söker sig hit nu kommer inte tomhänta. De kommer med ungdom, talang och färdigheter. Släpp in dem, säger han.

Ett längre porträtt av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah visas i SVT2 den 8 december kl 20:30.