”Vaka över dem som sover” skildrar en familj genom närmare hundra år, det är en autofiktiv släktsaga med den verkliga övergreppsskandalen i Kautokeino som utgångspunkt
-Det är en roman om makt. Om hur viljan och möjligheten till makt förflyttar sig i olika generationer inom den samiska befolkningen. Tre generationer tillbaka i tiden, när man inte hade någon makt överhuvudtaget, till en modern samisk man som har makt och vet hur han ska använda den, säger Sigbjørn Skåden.
Övergreppsskandal blev språngbräda
År 2007 kommer romanens huvudkaraktär, den samiska konstnären Amund Andersen till Kautokeino för att arbeta med sin första stora separatutställning. 18 vuxna män, varav en biträdande kommundirektör, har nyligen åtalats för sexuellt utnyttjande av åtta minderåriga flickor. Det blir konstnärens språngbräda för ett performanceverk som på ett hänsynslöst sätt exponerar bygdens tystnadskultur.
– I det norska majoritetssamhället förväntas att en samisk huvudkaraktär ska vara sympatisk, på grund av förtrycket som samer har varit utsatta för i många generationer. Därför tyckte jag att det var spännande att skapa en samisk huvudkaraktär som var väldigt svår att känna sympati för, berättar Sigbjørn Skåden.
Huvudkaraktären speglar författaren
Romanens gränslösa huvudperson har många likheter med romanförfattaren själv.
– Jag har lekt med det självbiografiska, jag har skapat en huvudkaraktär som är mig själv. Eller väldigt lik mig själv, han kommer från samma ställe, är lika gammal han är konstnär, även om han är bildkonstnär, till skillnad från mig, och vi kommer från samma ställe. Jag har också bott i Kautokeino under perioden som beskrivs.
Genom parallella tidsplan, skildrar boken också konsekvenserna av Norges förnorskningspolitik och hur skuld och skam går i arv, men den kan också läsas som en kritik mot en samtida samisk tystnadskultur.
Tycker om att provocera
Precis som sin romanfigur tycker Sigbjørn Skåden om att provocera. Han har blivit känd för att tänja på förväntningarna för ett samiskt författarskap. Han har tidigare skrivit en bloggroman, som marknadsfördes som att den hade skrivits av en ung, lesbisk samisk kvinna som begått självmord. Syftet var att bryta mot tabun inom den samiska litteraturen.
– Utanför det samiska språkområdet finns det en förväntan om att den arketypiska samiska poeten skriver naturskildrande poesi. Men det har skett en utveckling, jag tror fler och fler klarar av att se den samiska befolkningen mer nyanserat, säger Sigbjørn Skåden.