Det har gått fem år sedan kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gick i taket över graffitimålaren NUG (alias Magnus Gustafsson) och hans verk ”Territorial Pissing”. Var det skadegörelse – eller konst? Det var frågan då. I helgen hade filmen om NUG premiär.

Mystiken lockar

– Han är väl en nutida James Dean. Han är en spännande, lite mutomspunnen och rebellisk karaktär, säger Akay, som är graffitikonstnär och filmare.

– Att han är anonym tror jag spelar roll. Det gör honom ännu mer spännande. Han blir en spökplump som alla kan projicera sina egna idéer på. Hela myten om den lidande konstnären, skulle jag tro, säger filmaren Lars Berge.

Äkthet är värt pengar

I dag ses NUG som konstnär. Hans liv har gått från ett självvalt utanförskap till att bli en kommers där alla vill ha en bit av hans äkthet.

– Det är väl alltid en tacksam grej att exploatera saker som upplevs som äkta och autentiska, menar Lars Berge.

– Om man då är i en position där enda sättet man kan närma sig den världen är att köpa den – då blir verken som han gör värdefulla för en annan klass människor, fyller Akay i.

Vad tycker NUG själv om filmen?

– Det här med att han inte vill synas – det är inte att han gör sig till, utan han vill ju verkligen inte det, berättar Akay, och fortsätter:

– Från början fick han lite panik. Då tyckte han att det var väldigt, väldigt jobbigt. Men han har tittat på den i terapoisyfte och förlikat sig vid att den kommer att gå på tv. Men jag tror han kommer fly landet.

Filmen ”NUG – A vandal in motion” kan man se i K-special nu på fredag, i SVT2.