Den nya rapporten visar att ända sedan 1950- och 1960-talen har svenska tidningar,  Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet, varit återhållsamma med att namnge misstänkta brottslingar, och så är det fortfarande. De senaste åren har en knapp tredjedel av gärningsmännen namngivits.

– Färre än någonsin i de flesta brottskategorier namnpubliceras, säger Lars Truedson.

Samtidigt visar rapporten att tidningarna numera väljer att namnge vid andra sorters brott än tidigare. Idag namnges allt färre våldsbrottslingar, samtidigt som misstänkta för stöld och bedrägeri namnges oftare, 1980 var situationen den motsatta.

Stöd för återhållsamhet

Ända sedan 1980-talet har antalet svenskar som vill att brottslingar ska namnges minskat, det enligt rapporten. Men det finns skillnader mellan vad journalister tycker jämfört med allmänheten i övrigt.

– Det är kanske bara någon enstaka procent bland journalister som tycker att man ska namnpublicera en icke dömd förbrytare. Men det är kanske 20 procent av allmänheten som tycker det, och det är klart att namnpublicera för lite kan också påverka förtroendet för medierna, säger Lars Truedson. 

Hur märks metoo idag?

Största delen av boken Uthängd! handlar om mediernas arbete och ansvar under metoo-hösten, flera omtalade fall granskas. Sedan dess har metoo-relaterade artiklar fällts och skapat debatt, och frågan är om den hösten påverkar mediernas arbete idag?

– Det tror jag, man har fått en örfil av de granskande organen och nog dragit sig tillbaka. Men jag ser ju också väldigt lite av självreflekterande, självkritik och ånger. De flesta försvarar sina egna publiceringar och skäller på de andra medierna publiceringar, säger Lars Truedson.