Med den nya filmpolitiken kommer staten att ha ett helhetsansvar för den nationella filmpolitiken men Filminstitutet kommer att få det övergripande ansvaret att forma ett system för filmstödet.
Under en presskonferens tidigare idag tryckte kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) på vikten av att branschen ska få mer inflytande och insyn i stödprocessen. Enligt propositionen kommer det därför att införas tre stycken branschråd som Filminstitutet ansvarar för: Rådet för utveckling och produktion, Rådet för spridning och visning samt Rådet för filmkulturella frågor. Svenska Filminstitutets vd Anna Serner berättar att regeringen och filminstitutet har haft en dialog under hela resan men det är ännu oklart exakt hur dessa råd kommer att utformas. Enligt Serner är det Filminstitutets styrelse som ska utse branschråden.
– Branschråden har olika uppdrag och då får styrelsen resonera vilka som bäst hör hemma i vilket råd. Men jag tror att styrelsen också måste fundera på om inte alla råd ska innehålla alla olika delar. Även den som utvecklar och gör produktioner är också intresserad av hur filmen distribueras och visas. Jag tror att vart och ett av råden måste spegla hela branschen, säger Anna Serner.
Ovisst om filmkonsulenterna
Som det ser ut just nu så är det sju filmkonsulenter som gör bedömningen av vilka projekt som ska tilldelas produktionsstöd. Men hur det kommer att bli med filmkonsulenterna i framtiden är också oklart.
– Som jag tolkar det så har inte kulturdepartementet haft några åsikter om filmkonsulenterna. Det är ju den här ”armlängds avstånds-principen” så det tror jag inte att de lägger sig i. Men det återstår att se när vi har läst hela propositionen. Däremot så är ju det en dialog som man måste ha med branschråden, vad tycker vi alla är bästa sättet att selektera?
Ny finansieringsmodell
Med det nya förslaget så går finansieringen över till att vara helt statlig till skillnad från filmavtalet som var knutet till intäkterna från försäljning av biobiljetter. Anna Serner ser både för- och nackdelar med de båda finansieringsformerna.
– Eftersom biogåendet har varit så stabilt och biljettpriset successivt har kunnat höjas så har det bara varit positivt för oss. Å andra sidan så har förhandlingarna runt filmavtalet blivit svårare och svårare, vilket har varit en väldigt stor osäkerhet inför varje förhandling. Det har varit väldigt förlamande och en stor nackdel.
Med en statligt finansierad modell kommer biografmarknadens upp och nedgångar inte märkas utan Filminstitutet kommer att få de pengar som staten budgeterar för.
– Jag tror att det blir en mindre oro, för mig i alla fall, inför varje budget än det är inför varje filmavtalsförhandling. För politikens vilja har ju hittills ändå alltid varit stabilt, att man absolut vill stötta film. Den stora nackdelen med den här finansieringen är att vid varje budgettillfälle så är vi hänvisade till det årets budget så att det blir kortsiktigare.
Tycker du att det här är bättre eller sämre än det ni haft tidigare?
– Jag tycker att det är svårt att jämföra. Båda har för- och nackdelar och det återstår att se hur det blir, vi vet ju inte riktigt det ännu.
Farhågor om förväntningar
Anna Serners förhoppning på den nya filmpolitiken är att Filminstitutet ska kunna ta tillvara på filmens intresse på ett tydligare sätt och att det ska bli lättare att ha en flexibel dialog med alla parter i filmbranschen.
– Det har faktiskt inte kunnat gå att ha ett sådant samtal eftersom att några inte har känt sig medbjudna. Så att jag ser fram emot att vi kommer att få höra nya saker och att branscherna kommer att lyssna på varandra på nya sätt.
Men det finns också farhågor.
– Den största farhågan är att det väcks mycket förväntningar som inte kommer att kunna infrias. Det är ju trots allt så att branscherna har väldigt många olika åsikter om hur filmpolitiken ska utformas. Det går inte att göra alla nöjda och därmed blir det också så att ingen blir riktigt nöjd. Men det är en ofrånkomlighet och därför tycker jag att det är så bra med de här råden för att då hör förhoppningsvis alla varandra och får en förståelse för de ibland motstridiga intressen som finns, säger Anna Serner.