Talking Heads är art pop-bandet som är kända för sin ekletiska blandning av musikuttryck, från afrikanska polyrytmer till funk och post-punk. Deras konsertfilm ”Stop making sense”, är en blandning mellan konstprojekt och konsert och har kallats “den bästa konsertfilmen någonsin”.

Filmen spelades in under tre kvällar på Hollywood's Pantages Theater 1983 och regisserades av Jonathan Demme.

– Det är en banbrytande konsertfilm, inspelad på ett sätt som vi inte har sett förr, eller knappt ens nu. Här avmystiferas hela popkulturen. In på scen kommer en ensam människa och grad för grad bildas plötsligt en konsert. Konsertpubliken syns en gång bara för att vi ska få känslan av att det bara är vi som ser konserten, säger Kulturnyheternas musikkritiker Per Sinding-Larsen och fortsätter:

– Än i dag hör vi ekon från ”Stop making sense”. När Metallica skulle ut på sin senaste M72-turné gör de entré helt naket och skruvar in en bas och högtalare. Det gjordes i den här filmen och hade inte gjorts tidigare.

Jättelik kostym

Konserten som liknar ett art performance utmärks bland annat av sångaren David Byrne's alldeles för stora kostym. Enligt Per Sinding-Larsen en kommentar till 80-talets yuppiekultur.

– Popkulturen hade varit dålig på att skämta om sig själv. Det roliga är att kostymen rör sig och själv är han stilla. David Byrne ville göra sig så liten som möjligt. Essensen i ”Stop making sense” är en historia om hur den lilla människan kommer in i en gemenskap, i en tid när yuppieeran är som allra störst lånar David Byrne den här kostymen. Det kanske kanske därför den överlevt så bra. Den visar vikten av ett vi i en tid av ”jag, jag, jag”, säger Per Sinding-Larsen.

Filmen visas även på svenska biografer med premiär under tisdagen.