Vi får se om det blir en tom röd matta på årets filmfestival i Toronto. Dubbelstrejken i Hollywood, där manusförfattare och skådespelare strejkar för att få royalties och att inte AI ska ta deras jobb – har påverkat festivalsäsongen. Toronto får i år vara utan mycket av stjärnglansen från Hollywoods största skådespelare. Det innebär att regissörerna kommit mer i fokus men också internationella filmer.
Årets öppningsfilm ”The boy and the Heron” till exempel. Anime-mästaren Hayao Miyazakis första film på 10 år sägs vara hans sista film, och har redan hyllats som ett mästerverk i hemlandet Japan.
Polen, Serbien och Litauen har samproducerat ”The Peasants” som prydde omslaget till branschbibeln Variety under festivalens första dag och ser vackert nyskapande ut. Stiliserad som en oljemålning i rörelse och baserad på den polske författaren Wladyslaw Reymonts episka roman ”Bönderna” som vann 1924 års nobelpris i litteratur.
Det viskas förstås om amerikaner ändå. Som komediveteranen Larry Charles skabrösa nyversion av ”Föräldrafällan” kallad ”Dicks: the musical” med bland andra rapparen Megan Thee Stallion. Det finns potential för Patricia Arquettes regidebut ”Gonzo girl”, om en aspirerande författare som tar ett jobb som assistent åt en Hunter S Thompson-lik rollfigur, och biopicen ”Lee” där Kate Winslet spelar modell som blev krigskorrespondent.
Bland årets dokumentärer ser ”Nickelback: hate to love” ut att bli en kul upplevelse med världens kanske mest hatade rockband.
Personligen är jag mest intresserad av den norske regissören Kristoffer Borglis (”Sick of mysylf”) nya A24-samarbete ”Dream Scenario” — med ”Midsommar” regissören Ari Aster som producent. Nicholas Cage spelar huvudrollen som en professor som börjar dyka upp i folks drömmar. Den sägs vara en slags inverterad ”Nightmare on Elm Street” men en satir över kändisskap och grupptänk.