Videotjänster som Netflix såväl som poddspelare och ljudbokstjänster låter i dag användare spela innehållet i ökad hastighet. Med hjälp av Tiktok har även den uppsnabbade musiken blivit populär, vilket lett till att artister börjat släppa nya versioner av sina hits. Steve Lacys påskyndade och 40 sekunder kortare version av låten ”Bad Habit” har till exempel spelats över 32 miljoner gånger på Spotify.  

Samtidigt har sedan länge strömningstjänster erbjudit möjligheten att lyssna på poddar och se filmklipp i ökad hastighet. I dagens enorma kultur- och medieutbud finns det fördelar med detta, säger medieanalytikern Olle Lidbom. 

– En är att vi mediekonsumenter kan konsumera mer innehåll, musik, poddar, ljudböcker och filmer, på kortare tid. Vi hinner uppleva och njuta av ännu mer innehåll än tidigare. 

Ett självbedrägeri 

Samtidigt finns det inom akademin en diskussion om den ökade hastigheten i samhället och hur det påverkar oss.  

– Jag tänker att det är ett symptom, för det är ju mycket mer som det här är förbundet med: vår vilja att effektivisera allting och att använda tiden så snabbt som möjligt, säger filosofen Jonna Bornemark. 

Hon menar att vår strävan efter att få kontroll och hålla oss informerade i en allt snabbare värld är en omöjlig uppgift, och att uppsnabbning lämpar sig särskilt illa inom just kulturen. 

– Det är med kulturens hjälp som vi kollektivt funderar över de stora existentiella frågorna. Tron att vi kan speeda upp det samtalet, det är ju förstås ett självbedrägeri. 

Olle Lidbom tror dock att uppsnabbningen är här för att stanna eftersom att vi nu vant oss vid att själva bestämma tempot på vår favoritpodd eller låt. 

– Därmed inte sagt att det kommer vara en sorts exponentiell ökning, att det är dubbelt så snabbt i år och fyra gånger så snabbt nästa år.