Generalfel nummer ett för en kulturskribent är att inte ha läst denna Jack Kerouacs klassiker bland klassiker, generalfel nummer två skulle kunna vara att erkänna nummer ett. Men ack, så är tyvärr fallet.

Risken för att bli besviken på en filmatisering borde ju då i och för sig vara mindre men eftersom ”On the road” sedan länge ingått i västerländsk litteraturkanon, var förväntningarna ändå höga när jag klev in i den stora premiärbiografen i Cannes.

Så här löd mina intryck den eftermiddagen, på Kulturnyheternas filmblogg, och jag har inte fått skäl att revidera dem sedan dess:

Beatnikeleganterna Sal Paradise och Dean Moriarty, med anhang, rör sig över kontinenten, super i sig livet i stora klunkar, kramas manligt, har sex och småknarkar.

Regissören Walter Salles anser antagligen att han har skapat ett stycke levande kulturhistoria; jag ser ett gäng extremt egocentriska, påfrestande naiva och självuppfyllda grabbar som skulle behöva klippa sig och skaffa ett jobb.

Det är lustigt hur en film som uppenbarligen vill hylla utlevelse och lust kan få åskådaren att känna sig som Prussilusskan. Unga vuxna som inte vill växa upp, inte skaffa familj, inte bli Svensson utan istället skriva en bok, leva livet, söka sanningen, sprida sin vildhavre und so weiter, var möjligen nytt och kittlande på 50-talet, när Jack Kerouac skrev sin Beatnikbibel, idag är de schabloner som nötts ner i decennier.

Salles & co vet att de har en klassiker i handen och har därför inte ansträngt sig för att  uppdatera, kommentera eller sätta skeendet i sitt sociala och historiska sammanhang, kvar blir en räcka repetitiva scener som snarare skildrar myten Kerouac än tar ett eget grepp på romanens idéinnehåll.

 ”On the road” av årgång 2012 må vara trogen förlagan men känns tyvärr ohjälpligt daterad redan innan den haft premiär.

Visst, det är ett självmordsuppdrag att ge sig på att filmatisera en klassiker, men om det ändå ska göras bör det vara av någon med egensinne och visioner. Walter Salles har med sina två senaste alster (tidigare även slätstrukna ”Dagbok från en motorcykel”, om Che Guevara) visat att han inte är den personen.