Från talarstolen läser republikanernas presidentkandidat Donald Trump upp en dikt. Den handlar om kvinnan som tar hand om en övergiven och svag orm, men som ångrar det bittert när ormen hugger henne efter att ha kurerat sig.

President Barack Obama har kallat partikollegan och före detta utrikesministern Hillary Clinton för ”så rak att hannes kampanj uppfattas mer som prosa än som poesi”.

Björn Ranelid, poet, utvärderar Donald Trumps ormpoem:

– Imitatör, kopist, totalt obegåvad. Han borde var tillräckligt mäktig intellektuellt för att kunna framföra en dikt hämtad från sitt eget hjärta och sin egen hjärna.

Inga poetiska begåvade politiker

Bob Hansson, också poet, är mer imponerad.

– Jag tycker att Trump är en helt fantastisk talare. Tyvärr. Han är den perfekta fadern, älskaren och terapeuten som bekräftar dina känslor: så här mår du. Du tänker då att du har det jobbigt. Sedan berättar Trump varför det är jobbigt, och därefter hur vi ska lösa det på 30 sekunder. Han kan ljuga med munnen, men uppfattas ändå som genuin. Lite tvärtemot Clinton.

Den amerikanska politiska retoriken är mycket svagt besläktad med den svenska motsvarigheten. Björn Ranelid och Bob Hansson ger statsminister Stefan Löfven (S) och Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra underkänt i konsten att formulera sin egen mänsklighet.

– Fast jag har inte stött på en enda begåvad poet inom det svenska politiska språket, säger Ranelid.

– Av de senaste åtta av Socialdemokraternas partiordföranden har ingen varit varken spänstig eller järv.

”Finn er botten!”

Särskilt Stefan Löfvens uttryck ”inte okej”, har tidigare retat Björn Ranelid. Det är en formulering han bettraktar som ”en kloak” i det svenska språket.

– Jag är inte elak mot politiker generellt, jag bara menar att de inte ska använda kloaken ”okej”. Det åderlåter det svenska språket. Politikernas uppgift är tvärtom att värna språket. De ska vara dess apostlar.

– Det är bara plattityder, säger Bob Hansson.

– De är mekaniska kugghjul i kavaj. Jag tänker på Ekelöfs sönderciterade ”det som är botten i dig är botten också i andra”. Jag tänker herregud, kära ni, finn er botten!

– Ja, som Bob säger, att vara politiker är att vara människa. För att hitta den andra människan måste man gå in i sin egen klangbotten, för att på så sätt hitta en gemensam bottenyta, säger Björn Ranelid.

”Bli din människa!”

Han stör sig på det manusbundna, och understryker att han själv har hållit omkring 1600 tal och är beredd att dela ut en miljon kronor till den som någonsin har sett honom med ett manus.

– Språket är i snabb omsättning. Det imiterar en varuproduktionsprocess. Jag brukar säga att i kärlek är det ingen som är betjänt av att du är snabb. Jag brukar fråga min fru: är du någonsin betjänt av att jag är snabb. Hon svarar alltid nej, säger Ranelid.

Det går nämligen för fort för politikerna, tycker Björn och Bob. De skulle behöva ägna språket och själens uttryck i detsamma lite tid.

– Jag tror att politikerna befinner sig i en kontext som inte sköter sitt jobb. Någon måste påminna dem, ”bli din människa, var din botten”. De har ju passion? De har väl inte blivit politiker för pengarnas skull?

Se hela samtalet i Kulturnyheternas livesändning från Bokmässan här.