– Hela historien med en antisemitisk kampanj är nästan utsuddad ur historien. Om du frågar en gymnasist i Warszawa har han aldrig hört talas om det. Det är en förutsättning för att man återigen ska kunna använda sig av antisemitism i politiska syften. Vilket jag menar att man gör.

Maciej Zaremba minns i alla fall vad som hände våren 1968. Han var en helt vanlig Rolling Stones-älskande tonåring, när studentprotesterna mot den kommunistiska statsmakten krossades av polisen. Skulden för protestvågen, som spreds på polska universitet, lade den styrande makten på landets judar.

Maciej Zaremba minns ögonblicket när hans mamma gav honom ett besked som skulle förändra hans liv för alltid.

– Plötsligt kom hon in i mitt rum och såg ganska blek ut. Så sa hon bara tre ord på polska, på svenska blir det fler. Vi måste härifrån, jag är judinna. Det tog mig lång tid att förstå hur rädd hon måste ha varit.

13 000 judar flydde

Maciej Zaremba och hans mamma var två av närmare 13 000 polska judar som flydde landet, de och många andra fick så småningom en fristad i Sverige. I Polen förvägrades många judar jobb och utbildningsplatser, efter hatkampanjen. Men delar av den här historien håller alltså på att försvinna ur Polens kollektiva medvetande, menar Maciej Zaremba. 

– Det kanske är lite så att med judarnas historia i Polen, blir glömskan en slags ny förintelse. Jag är mot det. Jag tycker att jag är skyldig de döda att prata om det. Men den här boken handlar inte om förintelsen, utan om min familj och det konstiga samhällssystem vi levde i.

50 år efter studentrevolten, talas det återigen om politiskt underblåst antisemitism i Polen.

En kritiserad ny lag gör det straffbart att ”hävda att den polska staten” har haft medansvar för nazisternas brott. Även om ingen på allvar påstår annat än att nazisterna ligger bakom förintelselägren i Polen, är det många som menar att lagen försvårar forskning om Polens antisemitiska historia. En av dem som sågar lagen är historikern och museichefen Dariusz Stola.

– Jag är väldigt kritisk och har varit det från början, det kan bli väldigt skadligt för historisk forskning. Den är väldigt vagt formulerad så ingen vet vem som kan bli straffad och för vad, säger Dariusz Stola till Kulturnyheterna.

Kontroversen skapar ökat intresse

Men kontroversen har också, skapat ett stort intresse för en pågående utställning på det judiska museet Polin, om just judarnas exodus 1968.

– För sex månader sen såg det inte ut som att utställningen skulle få så mycket uppmärksamhet. Sen kom kontroversen kring det nya lagen och med det ett stort intresse för polskjudisk historia och antisemitism och nu ser utställningen om 1968 ut att bli en av våra mest framgångsrika, säger Dariusz Stola.

Men utställningen väckte också politisk kritik, främst för att man visade exempel på nutida uttalanden om judar som var närmast identiska med politisk propaganda från 1968. När Dariusz Stola får frågan om han tror att det kommer att bli lättare att diskutera polskjudisk historia i framtiden svarar han med en motfråga.

– Vet du vad skillnaden mellan en pessimist och en optimist är? En pessimist säger att allt är hemskt, det kan inte bli värre. Optimisten säger att det är klart att det kan bli värre.