Dionne Warwick, Stevie Wonder, Quincy Jones, Michael Jackson och Lionel Richie på Grammygalan 1986.

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Giganterna samlade: Dionne Warwick, Stevie Wonder, Quincy Jones, Michael Jackson och Lionel Richie på Grammygalan 1986. Hör Per Sinding-Larsen om Quincy Jones betydelse för musikbranschen. Foto: TT

”Quincy Jones livsverk är oförglömligt”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Ingen har gjort lika vackra och stora musikaliska presentationer och inramningar som Quincy Jones. En av de största musikmakarna lämnar oss med ett oslagbart, odödligt arv, menar Kulturnyheternas musikkritiker Per Sinding-Larsen.

Per Sinding-Larsen

Musikkritiker

Under sina 73 år i musiken hann vi lära känna Quincy Jones som trumpetaren, bandledaren, kompositören, arrangören, vinnaren av 28 Grammy awards och ett polarpris men också som den rasmedvetne och store sverigevännen och, såklart: den otrolige producenten.

Arbetsmyran Jones som dog 91 år gammal jobbade med alla. Från Count Basie till Ray Charles, Stevie Wonder, Miles Davis och, inte minst, Frank Sinatra. Eller ”We are the world” som han spelade in med ett 50-tal stjärnor. Och vad vore Michael Jackson utan honom?

På de tre album Q (som han kallades) producerade för Jackson kan man höra vad han gör. Hur han tar den jazz och soul som är djupt förankrad i honom och förstorar disco och pop till något som aldrig hörts förut. Och klär det hela luftigt, elegant, varmt, kristallklart och ibland slickt. På ett vis som kan få det vi hör både gigantiskt och samtidigt fingertoppskänsligt.

En gång satt jag i två dagar på ett seminarium för att höra hans trogne svenskättade ljudtekniker, Bruce Swedien (också han har lämnat oss) berätta om hantverket i Jones produktioner. Hur det byggde på oerhörd precision men också lekfullhet. När ökenvargen vägrade yla i öppningen på Jacksons ”Thriller” fick Michael göra det själv.

Quincy kom till Sverige på 50-talet och blev djupt berörd. Han berättade, när jag mötte honom en gång, om det goda mottagandet. Lill Babs och jazzmusikerna Bengt-Arne Wallin och Lars Gullin såg honom som vilken kollega som helst. Fjärran från hur han behandlades som svart musiker i hemlandet. I hela hans liv arbetade han mot rasism på olika vis, från att tonsätta TV-serien ”Rötter” (Jones farmor växte upp på slavplantage), producera populära TV-serien ”The Fresh Prince of Bel-Air” och grunda Institute for Black American Music.

Quincy Jones betydelse i musiken och kulturen runtomkring kan inte överskattas. Hans sätt att fördjupa och utveckla inte minst svart musik, men också pop i stort, gör hans livsverk oförglömligt. Ibland lyssnar jag inte ens på låtarna utan bara den där magiska ljudbilden. Och ryser. Igen och igen.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.