Det svenska statliga rasbiologiska institutet var det första i världen. Man mätte skallar, jämförde hudtoner och ögonfärg – och till och med färgen på könshår. När rasbiologerna reste runt i Sverige på 1920- och 30-talen, lade de extra mycket krut på att undersöka minoriteterna i norra Sverige, till exempel samer och tornedalingar.

– Man skulle kanske tro att Rasbiologiska institutet var väldigt intresserat av judar och romer, men framförallt var det minoriteterna i norra Sverige, som man gjorde sig enorma besvär för att kunna kartlägga. Chefen för rasbiologiska institutet, Herman Lundborg, reser flera månader varje år i nästan 20 års tid, runt i småbyarna i nordligaste Sverige för att skallmäta och fotografera, säger Maja Hagerman.

Tusentals undersökningar

I den nya dokumentären ”Hur gör man för att rädda ett folk” berättar hon och filmaren Claes Gabrielsson om Herman Lundborg, hjärnan bakom den svenska rasbiologin. Under hans ledning undersökte rasbiologiska institutet tusentals svenskar under 1920- och 30-talen. Vad man inte har vetat tidigare, är att han hade ett förhållande och fick barn med en kvinna från Tornedalen.

Hur kunde chefen för rasbiologiska institutet ha ett förhållande med en kvinna som tillhörde en enligt honom ”lägre ras”? Det är svårt att svara på.

– Det är en del av det typiskt gåtfulla mänsliga beteendet. Delvis tror jag att det handlade om att han blev väldigt förtjust i Norrbotten och människorna han mötte. Det slutade kanske med att han ville ta hem en person, som för honom representerade det goda och det fina där. Att det fanns en slags kärlek i alltihopa, säger Maja Hagerman.

Kvinnan hette Maria Isaksson. Hon och Herman träffades i övre Soppero i Norrbotten, och hon följde med honom tillbaka till Uppsala och blev hans sekreterare. Strax blev Maria gravid och tillsammans fick de en son, fast Herman redan hade en familj. Efter några år gifte de sig, efter att hans fru gått bort.

”Utbyte av idéer”

Men det betydde inte att han omvärderade sina åsikter om olika folkgruppers värde – tvärtom. Några av de metoder som Herman Lundborg utvecklade användes av nazisterna som gjorde liknande undersökningar. 

– Det fanns ett utbyte av både idéer och metodutveckling mellan Tyskland och Sverige. Där hade Herman Lundborg en del att lära ut, säger Maja Hagerman.