Kulturnyheternas granskning av Rättegångspoddens arbetsmetoder visar att samtliga fem anhöriga vi har pratat med används i programmet utan att ha tillfrågats och mot deras vilja. Familjerna beskriver förfarandet, att deras sorg i rättsalen spelas upp för hundratusentals lyssnare, som kränkande och smärtsamt.
”Det är offentliga handlingar”
Nils Bergman menar att syftet med podden från början var att redovisa det komplexa svenska rättsväsendet för en större publik. Bland drivkrafterna finns både allmänbildning och att möta det stora intresset i Sverige för uppmärksammade rättsfall. Han säger också att hans bild fram tills nu varit att reaktionerna på Rättegångspodden till största del varit positiva.
Vi har pratat med fem anhöriga till brottsoffer som du gjort inslag om. De säger att de spelas upp för en stor publik mot deras vilja. Vad tänker du om det?
– Det är såklart jättebeklagligt att höra, att de tycker att det är så negativt att brottet äntligen får en omfattande redovisning. Men jag lutar mig på att det är offentliga handlingar om uppmärksammade brott, säger Nils Bergman.
Rättegångspodden är idag Sveriges mest populära true crime-podcast, med 173 000 lyssnare varje vecka. Programmen görs genom att med hjälp av offentlighetsprincipen begära ut ljudfiler från mordrättegångar, och sedan klippa ihop dem till dokumentärliknande program om mord och andra grova våldsbrott.
De anhöriga vi pratat med säger att dina program är en smärtsam upplevelse. Man talar om att falla ner i ett svart hål, om förvärrande av existerande trauma. Känner du något ansvar för hur det du gör påverkar andra?
– Givetvis känner jag ett ansvar. Men jag känner också att jag är sist på bollen – efter att domen vunnit laga kraft och långt efter den mediala uppmärksamheten. Att jag bidrar till en djupare förståelse över vad det är som hänt och det vet jag har hjälpt många, också, säger Nils Bergman.
Om du förstår den smärtan, varför för du då ingen dialog med de anhöriga?
– Det är ett steg som jag nu inser är det minsta jag kan göra: att åtminstone meddela folk innan jag publicerar. Det kommer jag nog absolut börja göra.
Behöver se över sina arbetsmetoder
Du beskrivs som journalist i flera av dina produktioner. Det finns ju pressetiska regler, som till exempel ”Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn.” Gör man det när man spelar upp gråtande anhöriga utan att fråga eller informera dem om det?
– Det kanske man inte gör, det är svårt att svara på. Som du märker så lutar jag mig mycket åt att allmänheten har rätt att ta del av det som sägs i en svensk rättssal. Men det är klart att jag kan börja välja bort sånt, och det får jag och min ansvarige utgivare prata igenom efter sån här kritik.
Det finns alltså tankar hos dig om att ändra ditt arbetssätt?
– Ja absolut, syftet med podden har aldrig varit att uppröra eller skada någon. Jag har arbetat rätt pragmatiskt efter offentlighetsprincipen, och nu visar det sig kanske att det inte är hållbart, och då måste jag tänka om såklart.