Agneta Pleijel, författare:
– Jag är oerhört lycklig, det är fantastiskt, jag har själv framhållit Olga Tokarczuk flera gånger. Hon är så fantasifull och orädd, och tar sig an ämnen som berör oss allihop. Olga Tokarczuk är hemskt spännande att läsa och väldigt engagerad i världen.
Om man inte läst något, var ska man börja?
– Löparna eller Styr din plog över de dödas ben eller Spel på många små trummor.
Och Peter Handke då?
– Det var ju ännu mer överraskande. Han har funnits så länge, han kanske borde ha fått det för länge sedan, men som flera har sagt är han en stor centraleuropeisk författare. Även jag var mycket chockerad över hans ställningtagande under Balkankriget, men han är samtidigt en ömsint och väldigt traditionsbeläst författare – absolut en värdig Nobelpristagare. Akademien har genom dessa pris visat på sin bredd.
Björn Wiman, kulturchef, Dagens Nyheter:
– Det är lite Dr Jekyll och Mr Hyde – en vänsterradikal och regimkritisk författare och en som är motsatsen om man säger så, en högerradikal politisk dåre som hållit tal vid Miloševićs grav. Det blir lite kluvet.
– Men jag tycker Olga Tokarczuk är ett strålande val. Framför allt estetiskt, en stor, modern författare som känns relevant i vår tid. Peter Handke är också en stor författare, men inte någon som måste få Nobelpriset 2019. Svenska Akademien vet precis vad de har gjort, det är ett strategiskt ganska smart val: Att det fortfarande är ett litterärt pris, och att man kan belöna personer det kommer bli ett jävla liv om.
Daniel Sandström, litterär chef på Albert Bonnier förlag (båda pristagarna ges ut av Bonnier, Tokarczuk kom tidigare ut på Ariel förlag):
– Om det finns ett författarskap som har seglat upp som ett av de centrala, europeiska och med en läsekrets över hela världen så är det Olga Tokarczuk. Hon är en tidstypisk författare som kan skriva essäistiskt, deckare och stora historiska epos. Hennes mångsidighet och tillgänglighet gör att hon känns som en modern författare. Det finns ekokritik, tankar kring nationalism och globalisering.
– Hade inte Handke varit så kontroversiell som han blev efter Jugoslavienkriget hade han fått Nobelpriset för länge sedan. Om Olga Tokarczuk handlar om dagens Europa så tillhör Handke efterkrigsgenerationen. Framför allt i romanen han skrev om sin mor, Berättelser om ett liv, där fångar han hela efterkrigstraumat för Österrike och Tyskland.