Presskonferensen i Börshuset, där drygt hundra journalister närvarade, inleddes med att Nobelkommitténs ordförande Anders Olsson initierade en födelsedagssång för Peter Handke. Tidigare under hösten sade Handke till ett samlat pressuppbåd att han hatar journalistik. Det var en rätt märklig stämning i Börshuset under fredagen.

Sedan tillkännagivandet den 10 oktober i år har en skarp debatt rasat mot årets pristagare. Valet är långt ifrån okontroversiellt och många har ifrågasatt huruvida Handke borde ha tilldelats priset överhuvudtaget. Debatten har i första hand handlat om Handkes proserbiska ställningstaganden i de jugoslaviska krigen på 90-talet och att han så sent som 2006 talade på Milosevics begravning.

När en reporter tidigt under presskonferensen frågade Handke hur han känner inför de protester som planeras i samband med prisceremonin på tisdag, svarade Handke med att beskriva hur det var när han besökte Oslo för ett antal år sedan och liknande protester ägde rum då.

– När människorna ropade ”fascist” efter mig stannade jag och frågade om de ville prata med mig. Men det ville de inte och jag visste inte vad jag skulle göra. Men du kanske har några råd att ge mig? Du kanske vet hur jag ska reagera?, sade Handke till reportern.

Handke: ”Hatar åsikter”

I centrum för den kritik som under de senaste månaderna riktats mot Handke står en essä från 1996 (En vintrig resa till floderna Donau, Sava, Morava och Drina eller Rättvisa för Serbien).

Med grund i det han skriver har han anklagats för att förneka folkmordet i Srebrenica. Under presskonferensen ställdes frågan om han fortfarande har samma åsikter som förut gällande det som hände i de jugoslaviska krigen:

– Jag har aldrig haft en åsikt. Jag hatar åsikter. Jag tycker om litteratur, inte åsikter, svarade då Handke.

Handke blev märkbart irriterad av journalisternas frågor, som han kallade ”tomma och okunniga”.

– Jag har fått mängder av brev från läsare de senaste veckorna. Endast ett brev var ett anonymt brev. Det kom inte från hjärtat. Det innehöll ett toalettpapper med kalligrafi av skit. Jag föredrar ett toalettpapper framför dina tomma och okunniga frågor, säger han.

Tokarczuk: Nu finns politiken i våra privatliv igen

Presskonferensen inleddes med att 2018 års Nobelpristagare, liksom Handke, mötte det samlade pressuppbådet, och under Olga Tokarczuks presskonferens var stämningen betydligt lugnare. Nobelkommitténs ordförande Anders Olsson inledde med en fråga om den stiftelse som delar av prispengarna ska gå till.

Stiftelsen ska vara en plats för litteraturen och särskilt fokusera på översättarnas roll och kommer bland annat undersöka ekologiska frågor, förklarade Olga Tokarczuk. Stiftelsen kommer ha sitt säte i författarens hemstad Wrocław i västra Polen.

– Den ska premiera litteratur och översättning, samt stötta författare till att undersöka vad människan och naturen har gemensamt. Stiftelsen kommer undersöka ekologiska frågor, och inte minst djurrättsfrågor, eftersom det är något som ligger mig varmt om hjärtat, berättade Tokarczuk.

På frågan över hur det kändes för Olga att nu tillhöra den fåtaliga skara kvinnor som genom historien tilldelats priset, svarade hon:

– Jag är stolt över att vara den 15:e som får det, stolt över att tilldelas det 100 år efter Selma Lagerlöf fick det. Men jag är också övertygad om att jag tilldelades det för att jag skriver bra böcker, inte för att jag är kvinna.

”Polen är ett polariserat samhälle”

Olga Tokarczuk fick även ett flertal frågor om hur hon ser på kampen för demokrati i Polen, 30 år efter kommunismens fall, och hur hon upplevt att utnämnandet av henne som Nobelpristagare påverkat rörelsen för demokrati i Polen:

– Polen är ett väldigt polariserat samhälle, det är mycket som händer och i stort är det ett hårt samhälle. Men jag upplever att det här gav kraft till demokratirörelsen, säger hon.

– Jag tillhör en generation som växte upp innan 1989 och vi hade en känsla av att politikens inflytande över människors privatliv skulle ta slut. Vi trodde att vi skulle kunna ägna oss åt litteratur, men vi hade fel och nu finns politiken i våra privatliv igen.

När presskonferensen led mot sitt slut bad Olga Olga Tokarczuk om att få tillägga:

– I mitt ganska korta liv har jag sett fyra nobelpriser gå till polska medborgare, och nu jag. Jag är glad att detta centraleuropeiska land är så starka inom litteraturen. Det handlar inte om kol eller olja – det handlar om litteratur, sade hon.