Olga Tokarczuk är 2018 års pristagare i litteratur, men bakom henne finns otaliga översättare som tillgängliggjort hennes författarskap över världen. Hon nämner översättningsarbetet av Jakobsböckerna som särskilt givande. I det spelade Olga Tokarczuks svenske översättare Jan Henrik Swahn en viktig roll.

– Det var fantastiskt när Jakobsböckerna skulle översättas. Översättarna bildade en egen liten grupp på nätet där de diskuterade översättningen av boken. Det var så upplyftande och visade att litteratur inte kan leva utan översättare. Den blir stum, saknar röst och får ingen möjlighet att sprida sig, säger Olga Tokarczuk när Kulturnyheterna träffar henne i hemstaden Wroclaw i Polen..

Vill sprida kulturen utanför städerna

Stiftelsen hon nu grundar med säte i hemstaden Wrocław i västra Polen handlar också om det som hon så ofta skriver om, vårt förhållande till naturen och livet bortom storstäderna, i periferin.

– Jag tänkte att det är lite orättvist att den högre kulturen är tillgänglig för dem som bor i centralorterna, i städerna och sipprar liksom inte ner. Det var den huvudsakliga idén bakom stiftelsen. Det är även viktigt för mig att visa hur mycket människans kultur är förenad med naturen.

Arbetar på ny roman

Olga Tokarczuk har en synnerligen hektisk tid bakom sig, förutom arbetet med stiftelsen har hon varit på boklanseringsturné i Tyskland där otyglade skaror av fans har följt henne, med önskemål om boksigneringar och selfies. Snart anländer hon i Stockholm för festligheterna under Nobelveckan.

– I all den här uppståndelsen – på gott och ont – längtar jag allra mest efter att få återgå till romanen som jag har satt i gång. Den är inte alls någon Nobelroman eller särskilt exceptionell. Det är en helt vanlig roman och nästa steg i min utveckling som författare, säger hon.

Kan du säga vad den handlar om?

– Nej, jag vill helst inte säga det nu, om jag pratar mycket om det jag skriver om så släpper jag ut energi, och då har jag inte längre något behov av att skriva det, säger Olga Tokarczuk.