Efter att ”Succession” gick i graven har saknaden för många av oss Roman Roy-fans varit kvävande. Därför känns det lite som att få konstgjord andning när Kieran Culkin dyker upp i en dramakomedi där han åter igen får spela en självömkande och uppkäftig pojkman.

Visserligen inget rikt svin. Men den deprimerade slackern Benji är charmigt trasig, och Culkin gör ett imponerande jobb för att gestalta en kaxig fräckhet som maskerar en djup sorg. ”A real pain” börjar på New Yorks flygplats där Benji återförenas med sin kusin David (Jesse Eisenberg) för en resa till Polen. De flyger efter att deras älskade mormor har dött och lämnat lite pengar för att pojkarna ska kunna uppleva sitt ursprung.

Resan låter Benji och David återuppväcka sin gamla vänskap. Killarna var oskiljaktiga som barn men har glidit längre ifrån varandra sedan David skaffat familj. Men det blir en minst sagt annorlunda grabbresa. Tillsammans med en mindre turistgrupp reser duon för att lära sig om de polska judarnas historia, inklusive besök på koncentrationsläger. Det rör upp ett generationstrauma och resulterar i flera fint komponerade scener där arvet efter Förintelsen också knyter an till Benjis depression. Eisenberg hittar rätt tonträff mellan drama och komedi.

Särskilt i de harmlösa pojkstrecken som att planka på tåget – en slags motståndshandling för Benji som känner ett äckel över att resa i första klass med samma transport som offren för Förintelsen när de skickades mot sin död. Som skådespelare är inte Eisenberg annorlunda från de ständigt neurotiska män som han brukar bli typecastad som, men tillsammans med Culkin slår det en del gnistor.

Det saknas ändå någonting för att verkligen gripa tag i publiken bortom den broderliga kärleken – kommer den att överleva efter resan? Handlingen slutar i en mogen ambivalens, men rollfigurerna —som på pappret är något klichéartade udda (en strulputte och en nervös regelföljare) – hade också mått bra av att fördjupas.

Fler filmrecensioner hittar du här.