På listan över kända soldatöden hittar vi sen tidigare Woyzeck och soldaten Svejk. Därtill får vi nu lägga Hinkemann, hemkommen från kriget, avtrubbad, vilsen och impotent. Hans omgivning är desto mer deltagande. Frun Grete, kåt och frustrerad, den nervige vännen Paul, den bittert uppgivna modern och så cirkusdirektören vars otäcka uppsyn drar in Hinkemann i en motbjudande förnedringsakt. Skådespeleriet är både laddat och lojt, fullt av expressionistiska nycker. Förtjusande och förträffligt.

Pjäsen är skriven på 1920-talet av den tyske dramatikern Ernst Toller, veteran från första världskriget och aktiv socialist som flyr undan nazisterna och begår självmord, som det sägs, i ren desperation över världens tillstånd. Här är hans pjäs i bearbetad version av dramatikern Tom Silkeberg som för in ”lebensraum” och Emil i Lönneberga. Musiken förenar alarmistiska mistlurar med ett stilla nynnande på Radioheads Creep. Hinkemann är ett weirdo, han hör inte hemma här, ungefär som vi i den verkliga världen kan känna oss en vanlig kväll framför tv-nyheterna.

Scenografin är en blandning av sjabbig ölkällare och lustiga huset med sockervadd, minikarusell och podium för befängda uppträdanden. Det är en skrattspegel för vår tid, där det absurda styr, där groteskerier är till salu, människan en vara, en cirkus för de vanställda och hotade.

Regissören Anja Suša från Serbien tar vara på de expressionistiska dragen i pjäsen. Den må vara skriven för hundra år sen men får en brännande aktualitet, som om inte bara dåtidens politiska strömningar återspeglas utan också de kulturella, som om den tidiga modernismens uttryck passar extra bra i vår tid.

Den bästa scenen är den i baren. Hinkemann som en manlig strippa framför blodisande skriet-figurer i uppblåsta rockar som skrevar och hinkar bärs. Barscenen blir en hisnande påminnelse om vår tid där orden tappat sin valör, där sanning är lögn, där en nyhetssändning är mer absurd än en pjäs av Ernst Toller. Det här är scenkonst som ändå pekar mot den lilla människans strävan att behålla något av sin mänsklighet i en förvriden tid.