Ombyggda bilar med gapiga snorungar som spelar dunka, dunka med texter om fylla och grovt sex på högsta volym och lägger upp köer på landsvägarna eller blåser förbi i 120 trots att den ska vara strypt. Kan det bli värre?
Jag pratar om Epa-traktorerna – ett av den svenska folksjälens mest utrotningshotade fenomen. Men är de verkligen värda en hel konstutställning? Ja visst, precis som all bra konst så speglar Benjamin Nørskovs Epa-bilder en central företeelse i vår samtid.
Den mest klassiska Epa-traktorn är utan tvivel en Volvo Duett där man kapat kupén bakom dörrarna och satt på ett flak. Men Volvo 740 är också vanlig; man tager vad man haver, helt enkelt. Det viktigaste är ju att åket speglar ägarens unika personlighet och smak
För den här populära ungdomskulturen handlar ju först och främst om ett slags grundläggande mänskliga behov som frihet och rätten att uttrycka sig kreativt. Men Epa-fenomenet innehåller även en högaktuell konflikt – den mellan stad och landsbygd.
Förutom att vara ett oumbärligt transportmedel på landsorten – där det är långt mellan busshållplatserna – är Epa-traktorn alltså en slags skräddarsydd, exhibitionistisk skulptur som ska reta upp den äldre generationen. En uppdrag som den verkligen har lyckats med.
Nørskov har ju redan rest runt i hela landet under fyra år för att dokumentera Epa-kulturen. Så nu när EU-byråkraterna vill förbjuda våra 15-åringar att köra Epa-traktor kan han väl bara fortsätta ner till Strasbourg med sin utmärkta utställning och visa vad vi tycker om den idén.