Det är regissören Linus Fellbom som med sitt team följer upp förra årets ”Barberaren i Sevilla” av Rossini. Förlagan är franske 1700-talsdramatikern Beaumarchais trilogi om den sluge barberaren Figaro, hans chef Greven och deras bägge fruar. Nästa år går man i mål med en modern take på ”Figaro skiljer sig”.

Det betyder att scenografi (Julia Przedmojska) och kostym (Lena Lindgren) följer en genomgående tematik och estetik. Men harlekinkostymerna från ”Barberaren” har nyanserats, precis som rollfigurerna har utvecklats och fått större psykologiskt djup hos Mozart. Det är fortfarande en komedi med vimsig intrig, men med tidlöst mänskliga drag.

Mozart låter lätt, men är skitsvår att göra rättvisa. Det har chefdirigenten Alan Gilbert lyckats med, tillsammans med en väl sammansatt sångarensemble. Nya stjärnskottet Johanna Wallroth (Susanna) lever verkligen upp till högt ställda förväntningar och matchar internationella sopranen Camilla Tilling (Grevinnan). Deras män är inte sämre: Erik Rosenius Figaro med fin röstsvärta och Jens Persson Hertzmans neurotiske Greve.

Linus Fellbom ska snart chefa på Folkoperan där han växte upp. Här får den en blinkning, när den frustrerade Grevinnan tronar som prinsessan på ärten – precis som hon fick göra på Folkoperan 1998. Och här får Figaro handgripligen barbera, precis som han gjorde i Rossinis opera.

Det ska bli spännande att följa dem till trilogins slut nästa vår – i brittiska Elena Langers version från 2016…

Fler scenkonstrecensioner hittar du här.