Syster Barnes (Sophie Thatcher) och Syster Paxton (Chloe East) är två unga mormoner ute på uppdrag att missionera i Vancouver. Mellan dörrknackandet diskuterar de porr och blir hånade för sina ”magiska underkläder” av lokala kids. Snart kommer de fram till Mr Reeds (Grants) hus.

Han är en medelålders mysfarbror som transformerar småprat om snabbmat till diskussion om religiös övertygelse. Mormonerna väntar artigt på en paj som utlovas, men inser för sent att de lockats i en fälla.

Det hela utvecklas till en katt och råtta-lek där rovdjuret Mr Reed älskar att ”leka med maten”. Barnes och Paxton ställs inför ”val” mellan tro eller misstro, där allt leder ned till en källare och ett groteskt ockult experiment.

Mormonernas rymningsförsök blir beroende av deras förmåga att utmana sitt religiösa tänkande, men också att försöka överlista Mr Reeds ibland gymnasiala religionskritik. ”Vi kan inte hota honom fysiskt men vi kan utmana honom intellektuellt”, säger Barnes med viss övertydlighet i ett hopplöst ögonblick.

Mr Reeds något elementära skurkfigur orerar länge med sina slemmiga Ted-talks, men det går inte att bli irriterad när det är så uppenbart hur mycket Hugh Grant, nu 64, njuter av sin så kallade ”freak show era” i karriären.

Den före detta romcom-älsklingen kommer tveklöst att hyllas till skyarna för sin roll, men Thatcher och East borde få lika mycket kärlek för sina övertygande porträtt som går från naiva till livrädda och till slut kreativt handlingskraftiga.

Betygsfyran är av den mildare varianten. Kanske med tanke på skräckfilmsåret 2024, med titlar som ”Strange darling”, ”In a violent nature”, ”Terrifier 3”, ”Longlegs”, ”Red Rooms” och så vidare. ”Heretic” är inte så blodig, skrämmande eller chockerande som mycket annat i år. Jag har helt enkelt blivit bortskämd och förväntar mig mer. Men ”Heretic” vet vad den är: en boutiqueversion av en M. Night Shyamalan-rulle. Som sådan är den oheligt underhållande.