”Kinds of kindness” är tre kortfilmer i en. Alla behandlar den grekiska regissörens favorittema makt, som går igen i alla hans verk. Här sker det genom människor som måste bevisa sin kärlek och äkthet genom underkastelse på olika vis.

En man låter en excentrisk riking bestämma allt från hur mycket han ska väga till exakt klockslag när han ska ha sex. En polis misstänker att hans fru, som varit strandsatt på en ö befolkad av hundar, är en dubbelgångare. En sekt är på jakt efter en kvinna som kan återuppväcka döda.

Det är makabert, osmakligt, absurt och totalt fascinerande. Galet nog för att vara roligt men verkligt nog för att vara obehagligt. Att ensemblen, med Jesse Plemons, Emma Stone och Willem Dafoe i främsta ledet, är densamma i alla tre filmer förstärker känslan av en nästan-verklighet. Det är vår värld men ändå inte, och i den är människor grymma mot varandra om och om igen in absurdum i sin jakt på kärlek och lycka.

Säga vad man vill om Lanthimos nihilism men han är aldrig tråkig och aldrig förutsägbar.

Däremot är hans distanserade kyla denna gång extra svårsmält när hans absurditeter slår knut på sig själva. Att han pekar finger åt mänskligheten och skrattar åt vår dumhet gör han med all rätt, förstås. Hos hans karaktärer finns en längtan efter en högre makt, någon som dikterar hur vi ska leva våra liv så att vi själva slipper tänka och ta ansvar.

På sätt och vis är det en metafor för Lanthimos själv, i sitt eget universum är han både skapare och gud, och där finns inte plats för trivialiteter som mening och moral.