Det är 1977 och talkshowvärden Jack Delroy (David Dastmalchian) gör comeback efter en tid utanför rampljuset på grund av en personlig tragedi. Halloween-avsnittet av programmet ”Night owls” blir ett desperat försök att locka tillbaka storpubliken som börjat tackla av, och Delroy bjuder exempelvis in kontroversiella ”magiker”, liksom överlevare från den satanistiska kyrkans massjälvmord. Livesändningen urartar i demoniskt kaos och ond bråd död.

Det finns många ambitioner att gilla med ”Late night with the Devil”. ”Night Owls” känns på pricken 1977, inte minst tack vare det smarta ”found footage”-greppet att låta handlingen helt utspela sig i tv-studion.

Fejkdokumentären som inleder filmen fördjupar också den ockulta stämningen och Delroys kopplingar till en hemlig elit som genomför mystiska ritualer á la ”True Detective” säsong ett.

Regissörsbröderna Colin och Cameron Cairnes har byggt en tidskapsel med enkla medel där tonen påminner om den djävulsbaserade skräcken som förfinades på slutet av 60-talet med ” Rosemarys Baby” och början på 70-talet med ”Exorcisten”.

Något motsägelsefullt då att ”Late night with the Devil” har kritiserats för att ha använt AI-genererad konst i samband med marknadsföringen. Det naggar förstås känslan av indie-autenticitet i kanten en smula, men den skarpaste kritiken mot filmen är att den inte är särskilt skrämmande ens när djävulen själv dyker upp.

David Dastmalchian är en grym och mångsidig skådespelare, men i huvudrollen som talkshowvärd är han heller inte helt trovärdig. Kombinera det med den pastischartade estetiken som saknar elektriciteten från filmerna den vill efterlikna. ”Late night with the Devil” är klart sevärd, men kanske med lägre förväntningar än förhandshajpen gjort gällande.