Detta är en förbryllande bok. Och den handlar inte om frihet som man skulle kunna tro, utan om vad Timothy Snyder tycker att vi ska använda friheten till (något i stil med en europeisk välfärdsstat).

Han använder Isaiah Berlins begreppspar negativ-positiv frihet – men som det faller honom in, oprecist och flummigt. Allt han inte gillar härleder han ur en negativ definition av frihet, allt han gillar ur den positiva (Berlin själv avfärdar han i en fotnot som inflytelserik feltänkare).

Snyder har en olycklig dragning till att filosofera över ordlikheter och dubbelmeningar – det falska djupsinnets favorittrick. Han uppehåller sig uppskruvat vid att ”normal” kan betyda både normativ och genomsnittlig, vilket ju ofta används manipulativt, men det är inte vad Snyder är intresserad av. Istället frammanas ur ordet ett ödesmättat vägval mellan förtryck och humanitet. Herregud. Det är ju bara ett ord med två skilda men besläktade betydelser.

Texten är full av motsägelser, högstämda oklarheter och åtskilliga meningar som jag inte tvekar att kalla salvelsefullt nonsens i prålig ordskrud. ”Detta kapitel, om 1900-talets oförutsägbarhet, är vad jag måste skriva”, skaldar han på tal om historiens påverkan på nuet. Menar han något med det, eller drar han bara dit det för att det låter... episkt?

Sen innehåller texten också tänkvärdheter, men då översiktligt och utan större fördjupning.

Boken är uppbyggd som en svit av betraktelser som närmast liknar predikotexter, och det saknas inte dragningar åt det pseudoreligiösa och mystiska. Ukraina framställs som det moderna Heliga landet där kampen mellan goda och onda krafter står, och Snyder ger sig själv rollen som kanske inte Jesus Kristus men i varje fall en stor profet. Det gamla Heliga landet – Palestina/Israel – nämns ingenstans i boken, märkligt i en text om den globala politiska krisen 2024.

Om Snyder här vill ta språnget in bland de politiska filosoferna tycker jag att han misslyckas. Snarare tar han nog språnget in bland just profeterna. Ska man ha behållning av den här boken ska man inte läsa den som en källa till kunskap utan som en källa till, tja, andlig kraft? Man får läsa den som en troende läser Bibeln eller Koranen – böcker som ju också är fulla av motsägelser och dunkla formuleringar men ändå lästs med behållning i årtusenden. Timothy Snyder har skrivit en helig skrift för sekulär-religiösa vänsterliberala globalister. Inte konstigt att jag är förbryllad.