Jag har starka invändningar mot delar av Zuboffs framställning – för att att inte tala om vilka invändningar jag har mot henne pompösa, vanvettigt ordrika och repetitiva stil. Men på det stora hela är Övervakningskapitalismen precis vad den utger sig för att vara: en grundsten i förståelsen av vår tid.
Huvudpunkter:
Internet finns nu överallt i våra liv, privat, socialt och i jobbet.
Internet är genomkommersialiserat och domineras av företag som arbetar med att samla in användardata för att kunna förutsäga och påverka vårt beteende. Denna affärsmodell är det Zuboff kallar övervakningskapitalism. Den är extremt lönsam: bolagen som uppfunnit och utvecklat den har på mindre än 20 år blivit världens största företag: Google, Facebook, Amazon, Apple, Microsoft.
Övervakningskapitalismen är ogenomskinlig och oreglerad. Den är inte, som industrikapitalismen, beroende av samhället och inte beroende av människorna annat än som råvaruresurs. Den är dock beroende av sina investerare. Prioriteringarna blir därefter.
Detta är förstås (600 sidor + noter) en bok som ger en komplex och detaljrik bild. Ett stort värde ligger i den ingående historieskrivningen av internetbolagens omorientering, med Google som pionjär, efter dotcom-krisen 2000. En omorientering bort från vag idealism, mot lönsamhet.
Ändå är Zuboff tämligen enögd när hon beskriver utvecklingen i 1900-talet ekonomiska politik. För henne var det något kuppartat över ”den nyliberala” marknadsliberalismens segertåg under 80-och 90-talen, iscensatt av högerekonomer som väntat i kulisserna på det rätta tillfället. Men det som hände var ju att ”det starka samhällets” gamla styrmetoder upphörde att fungera, och då fanns det ett sedan länge formulerat alternativ som ville ge större utrymme åt marknadslösningar.
Här tycker jag att Zuboff på ett allvarligt sätt kör fast i en förlegad, om än flammande, tolkning av det sena 1900-talet som ger en Mefistofeles-mässig skurkroll till en handfull ekonomer med Milton Friedman och Friedrich von Hayek i spetsen.
När techbolagen kräver rätten till ”innovation utan tillstånd” tror jag att de grundar det anspråket mera i den tekniska utvecklingens realpolitiska maktförhållanden – alltså: de gör det för att de kan – än i Chicagoskolans teorier. Helt nya grejer är inte reglerade, det ligger i sakens natur.
Jag undrar om inte Zuboffs fixering vid den nyliberala huvudfienden driver henne ur kurs i den stora linjen. I ett av de sista kapitlen konstaterar Zuboff att det mest långtgående förverkligandet av övervakningskapitalismens livsinvaderande potential är Kinas system för sociala poäng. Det är mycket riktigt blodisande, men dock genomfört för politiska ändamål av en gammaldags diktatur. Något liknande har inte ens Google lyckats implementera på den ”fria” marknadens villkor. För Zuboff tycks detta vara gradskillnader på samma skala, för många andra betraktare skulle det nog vara helt olika spel på helt olika planer.
Men, trots invändningar under läsningen och en viss utmattning efter: detta är en viktig bok. Shoshanna Zuboff pekar oss i den enda vägens riktning – ska det finnas en framtid med frihet och demokrati måste mänskligheten bryta sig loss från techjättarnas makt.