Det börjar med att fackföreningsledaren Larry Stack arresteras och försvinner efter en demonstration för högre lärarlöner. Hans fru Eilish blir ensam med fyra barn och en dement far. Det är genom Eilish medvetande vi ser landet brytas ner steg för steg, fler människor försvinner, friheter inskränks, Eilish får inte handla i köttaffären som ägs av en regimtrogen, hennes bil vandaliseras, hon avskedas från sitt arbete, hennes sextonårige son blir inkallad och måste gömmas.

Berättelsen saknar styckeindelning, repliker följer på varandra utan pratminus, allt väller fram i en panikartad ström som rycker med läsaren i känslan av ohejdbar katastrof. Eilish har en syster i Kanada som vill hjälpa henne att fly, men Eilish hoppas fortfarande på att hennes man ska komma tillbaka och vill inte heller lämna sin far. Först när nästan allt gått förlorat ger hon sig av på flykt och på sista sidan står hon vid stranden av ett oändligt hav.

Lynchs framtida Irland speglar både det förflutnas och samtidens diktaturer. Som i nazityskland syns tecknen tidigt men ingen tolkar dem rätt: de kan ju inte ta våra rättigheter säger Larry samma dag han försvinner. De kan inte arrestera barn säger Eilish innan hon tvingas söka sin trettonåring på bårhuset. Det är bara Eilish demente far som i ett av sina sällsynta glasklara ögonblick förmår se att de rättigheter Eilish tror på är en fiktion som staten kan göra vad den vill med.

Och precis som i dagens krigshärjade länder tar Eilish och andra för givet att västvärldens demokratier ska komma till deras hjälp, men till sist står de där i sina flytvästar vid randen av en ocean och vet inte om det finns något hopp bortom den.

”Profetens sång” är en uppfordrande samtidsskildring som lever sig in i ett antal människoöden med stor medkänsla. Vi är med Eilish i hennes heroiska kamp för att hålla ihop livet och vill samtidigt att hon ska inse hur utsiktslös den är och äntligen ge sig av.