Den som besitter den superkraften är Aatami Korpi, en legendarisk elitsoldat, karvad ur ett granitblock. Han har vänt kriget ryggen, flyttat upp till Lappland för att gräva guld och lyckas hacka fram en hel guldåder ur backen. När han rider söderut för att byta metallen mot cash stöter han på ett tyskt förband som nu när kriget är förlorat iscensätter den brända jordens taktik, och ödelägger finska byar under sin reträtt.

Nazisterna, anförda av norske Axel Hennies (”Max Manus”) kommendant, vill komma åt hjältens guld och så rullar en cirka 80 minuter lång orgie i amputerande våldsaction i gång. Nazisterna talar väsande engelska (även med varandra, vilket de väl inte gjort på filmduk sedan typ 60-talet?) och är onda ut i hårtopparna – ja, de sätter till och med en dynamitgubbe på en söt hund utan att skämmas.

Aatami Korpi är i sin tur så hård att han får sin mentala släkting Rambo att framstå som en fumlig pojkscout, och så framstående i grenen slakt av elaka ockupanter att ett finskt medlemskap i NATO ter sig rätt onödigt.

”Sisu” är bitvis IQ-befriad pojkrumsaction, men ändå mer självironisk Tarantino som ändå underhåller för stunden och i slutändan dessutom en snutt rape-revenge när de unga kvinnor som nazisterna utnyttjat får ta sin rättmätigt blodiga hämnd.

Finske genrefilmregissören Jalmari Helander har alltså gett sig på uppgiften att filmatisera hemlandets nationalbegrepp Sisu. Det är ett stenhårt gammalt ord att vara avundsjuk på, och som här i filmen ska tolkas ungefär: aldrig att ge upp. En filmatisering av den svenska nationalglosan hade nog inte lockat lika mycket: ”Lagom – the movie”.